Världens bästa!

Det slog mig idag. Nu när jag är som ämligast och ligger med Niagarafallen i snoken. När jag känner mig mest värdelös och att jag inte gör nån nytta... Precis i det ögonblicket slår det mig att jag har världens bästa föräldrar och att vi har ett kick-ass-samarbete när vi väl gör nåt.
Nu är det ju ett långtida projekt. Och det är inte på långa vägar klart. Men... fan så långt vi har kommit. Pratar såklart om lägenhetsrusten i min lilla fastighet. Jag lovar att det kommer bilder före och efter. Men i dagsläget suger jag på den karamellen. Iaf. I slutet av juni fick jag tillgång till lägenheten. Det är typ 2 månader sen. På dessa månader har vi:
* rivit i stort sett allt (dock stora rivningar kvar)
* fått upp en ny ingång till kommande ettan
* reglat nytt tak i badrum, sovrum, vardagsrum (med viss hjälp av hantverkare)
* takisolerat ovanstående rum
* salat kök och vardagsrum
* ny storlek på badrum (dvs större dusch, med ny golvbrunn)
* målat 2 ½ garderob
* satt tak i badrum
* dragit hel ny el men mer kommer det (tack Bosse eldoktor)
Har säkert glömt nåt. Och nu rullar det på med sånt som vi inte fixar själv.
* i morgon kommer rörmokaren och byter avlopp till övervåningen samt kollar köket
* i morgon kommer badrumsfixarna och kollar vår förberedelse innan de sätter igång
* i veckan kommer målaren och börjar spackla, måla dörrar och räkna ut tapetrullar
* på måndag eller tisdag sätts taket i vardagsrum och sovrum
Det innebär i praktiken även att det börjar närma sig köksinköp. Ritningarna är klara sedan juli.
Det innebär oxå att det börjar bli en lägenhet att kunna visa upp.
Köket är väl det största nu, men även projektet att såga upp i hallen och bestämma om en eventuell bröstpanel.
Och sen? Haha. Fick förfrågan idag om när vi drar ner häcken. Tja. Känns som om det blir ett helgevent i september med kanske en matbit som belöning på kvällen. Den 11 september ska vi käka kräftor med 22an och 26an så vem vet... ;)
Nåt annat jag tänkt på är kostnaden för rusten. Okej, det har gått några tusenlappar och köket kommer ju att dra iväg med det ytterligare. Men ändå... i och med att pappa fixat allt. Och då menar jag ALLT. Så har ju kostnaden verkligen stannat lågt. Och jag har även utnyttjat material jag haft i verkstad och även tagit sånt som blivit kvar sen 24ans rust på olika områden. Det är även fascinerande att pappa som egentligen inte är nån hantverkare, grejar allt och det med galant resultat. Han går in och pular med sina projekt när han har lust. Och det är då jag tänker - hur fort kunde det ha gått? Men samtidigt, på det här sättet känns det mer äkta och inte lika stor press. Vi har väl satt ett litet inofficiellt mål att vara klara med tvåan till årsskiftet, och dit är det ju 4 månader... Jag kan  ju ibland känna att jag inte har direkt lust att rusta när man ska /har jobba/jobbat men vi tar det som sagt pö om oö och en timme här och en timme där ger ju resultat det oxå. Jag brukar säga att arge snickaren skulle vara stolt ibland, för det är relativt städat på arbetsplatsen. Fast ibland kanske vi inte maxar effektiviteten... men med diskussioner kommer man långt och två skallar tänker oftast bättre än en. Det har varit kul att tillsammans nå lösningar och jag börjar känna att jag har fått lite bättre koll på bygg-grejer =)
Så satans förkylning och satans hand. Jag känner mig oduglig. Men skallen tänker iaf ....
Nu lunch. Moder servar klockrent och jag behöver bara pallra mig upp ur soffan.
Tack världens bästa!

Kommentarer:

Skriv gärna en rad eller två!

Jag heter:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Så här tycker jag:

Trackback
hits