Konstigt hur det är egentligen... Om det händer tusen bra saker och en dålig sak så är det just den dåliga saken man hänger upp sig på. Har väl varit rätt okeja dagar här uppe nu den senaste tiden, men ändå är jag inte speciellt glad. Fortfarande sjuk, verkar inte bli något bättre heller, snarare tvärtom. Bodd skulle skicka mirakelmedicin iaf =)

Igår skulle vi då grilla och silla här hemma. Var helt okej förutom att jag inte kände smaken på något av det jag stoppade i munnen. Varken fast eller flytande... kom på att det inte var någon idé att dricka vin och så eftersom jag drack det som saft och därmed kunde det sluta illa. Tänk om alla kunde tänka som jag. The Rocker kom hit på bajken, ölat innan och ölade mer. Pappsen hällde upp whiskey (som läckte...) i dricksglas och det var snart uppdrucket. Jag tröttnade, kunde ändå hänvisa till hur jag mådde (satt för övrigt i toppisluva igår - äkta inne kände jag mig och det skyddade mot mygg) och gick upp för att sova. Mamma kom upp med bihanget och jag var allmänt irri. Okej, sov här då. Hade nån utläggning och sen va det tack och godnatt (trodde jag). Hörde ett hulkande, upp. Blev så jävla arg. Spyor i min dusch. Toaletten är max en meter ifrån. Fy fan vad jag skakade. Gick och la mig, fick ytterligare en utläggning. Sa emot och tyckte att man då kan säga nej och sätta stopp men fick till svar att det inte var så lätt. Är mer och mer inne på min teori. Godnatt igen, småslumrade lite och ville att en annan skulle vara här. Vaknade till av nytt hulkande. Gick in och fick ett utbrott. Min soffa. På golvet. På kudden. Torkade och grät medan jag hörde ett ständigt "Ursäkta" med livlös blick. Fräste till att det inte hjälpte. Nytt försök till sova och lyckades väl. Vaknade av att det rörde sig i lägenheten. Fortfarande arg. Fortfarande besviken. Gav mig inte till känna förrän nån timme efteråt.

Så pratade jag nyss med denne. Blev återigen så jä*la besviken. Törstig, drack visst en öl. Allt om att det inte skulle upprepas, allt om att det var bedrövligt, allt om vilket as, allt om... allt i onödan. Jag vet hur det kommer bli. Jag vet. Och det vet jag utan att vara förmer. Alla vet. Men gör nåt åt det då. Skyll inte på nån eller nåt annat. Ta ett ansvar. Väx upp.

Vet inte vad det blir ikväll. Mår inte bra. Ska nog vara hemma. Gömma mig under täcket med toppisluvan, sätta telefonen på ljudlös och rymma från verkligheten. Men till vilken nytta? Verkligheten kommer ändå att göra sig påmind igen. Men den får vänta. Vänta tills dess att jag är redo. Och när det blir? Det vet jag inte.

Och grattis morfar... Och hunden - du e mitt hjärtekex ;)

Jag ska inte klaga egentligen, gör det ändå. Min klump kommer växa sig så stor så stor så den kommer att spricka. Har inte grinat så mycket som jag gjorde idag på länge. Slutade att grina efter Örebro. Det säger allt. Jag vet, det är inte jordens undergång, men för mig känns det som det. Glad ändå för vissa vänner jag har. Sen en annan del e jag inte lika glad på. Lovar, det e upp till er nu. Satt mig i bilen och åkte hem till päronen. Irriterad för att det var en äkta citronvagina, besviken för att jag åter blir lämnad och att jag istället de här dagarna kunnat gjort så mycket annat, ledsen för att min klump inte försvinner och ensam för att det var just precis det jag kände mig. Helt jävla utlämnad. Jag veeeeet, sluta tjata - det e inte världens undergång, jag veeet att det e en skitsak. Men det e inte det för mig. Jag e inte så oberörd. Jag e en liten feglort. Ni behöver inte påpeka det.

Ska in till stan på trav imorgon tydligen, yippie-kai-ey...Järvsöfaks. Jag applåderar redan (ironi ironi). Men innan ska jag till kusse. Favvokussen som skickar vykort till sin egna adress, Det kallar jag stil. Äkta kussestil. Och våga inte prata illa om det - jag e exakt likadan.

Lustigt också att me and my soulmate va lika irri efter Maiden. På exakt samma sak. WHYYYY???!!! Fear of the dark hade skapat en allsång så hög att jag aldrig mer behövt känna mig ensam.

Hmm, vart en hel del händelser de här senaste dagarna, mestadels har jag väl varit ut och som vanligt tar inte solen. Jag vet, andra säger det "ååå va brun du e", blablabla, men jag tycker inte det och det e det som e huvudsaken. Hmm, kommer inte riktigt ihåg när jag skrev sist, men jag var iaf iväg i onsdags och kom hem halv fyra på natten. Dagen efter pratar jag med Jonkan som sa att det va skandal. Jojo, Robban skvallrar värre än mig och det e inte illa det. Bidde inget Västerås för mig,kanske lika bra.

Imorse hämtade jag Hjortzan halv nio och vi for till Frövi och kollade in EU-moppe åt Flizan. Ska tänka över om jag ska ha den, men jag tror nog det. Sen va det hem till Tarja som glömt att jag var bjuden på lunch. Åkte därifrån när åskan började komma, kom in i värsta tokregnet. Hem, somnaden, vaknade med halsont. Mådde piss. Runt halv åtta gick jag och spydde. Intressant att veta menar jag... men känns bättre nu. Kan inte komma på om jag käkat nåt speciellt...

Nu e det klassikernas klassiker på TV, såg den för två veckor sen, men ska göra det igen. Och det e väl sant som det e sagt "Svenskarna reser inte till något... de reser ifrån något". Självklart e det Sällskapsresan på TV, kan fasen alla repliker känns det som.

Hemskt med London, diskuterade detta med Terry idag. Kände att jag hade en intelligent diskussion om al-Qaida och information om Londons tunnelbanor.

Ses kanske sen... typ... å imorrn e det på riktigt, då e Bodd hemma =)

Ja, så kan det gå... trodde ju att Bodd va hemma i Kga nu, men jag e tydligen en vecka fel. Ringde henne i morse utan framgång, ringde Elin utan framgång. Anade en konspiration, aktion "Dissa Liza". Åkte till Fröding, hämtade paket, träffade Elin som sprungit och därför inte haft telefonen. Frågade vart Bodd var, svaret blev "Thailand", insåg misstaget. Kom hem, fått vykort och mail från Bodd, förlåten med råge för att hon inte e hemma =)

Va ut i lördags på Bishop med Ami. Knäppte bilder på killars häckar, Petri ska vara decemberpojke, det e det enda jag minns. Stackars Tommy vet jag att jag befallde och kortet därefter var ren inzoomning. Haha. Kalendern ska nog heta "Whatta heck" , har en annan aspirant som då blir "What heck?" . Ami gav minne åt nattbussen, jag böt plats. Sen diskuterade jag med citronvaginan som körde bussen. Hon tinade en smula. Ringde och skulle klaga på UL idag. Det blev utan resultat.

Satans nervös. Vill bara lägga mig ner och gråta. Elin skulle finnas med. Jag vill inte göra det här. Men vad vill jag då? Vet inte. Just nu bara skita i allt och gå under jorden. Emigrera. Försvinna. E bara skit ändå. Trodde det skulle vara bättre här, men icke. Kan jag inte påstå. Visst, en del ljusglimtar men ändå. Jag e inte så glad som alla tror. Ett påklistrat jävla leende. Så översocial jämt. Tralala, trevliga Liza, tralala underbara Liza, tralala perfekta Liza. Men ge er någon gång, jag passar inte in. Vill vara så ensam så ensam, men ändå vill jag ha det sociala. Är inte nöjd hur man än vrider och vänder.

Sitter med ex antal sms. Jag vill jag vill så det värker. Dumma dumma dumma, vore mycket lättare om du bara deklarerade att jag inte e så underbar och att du har haft fel. Att man skulle vara säker på att du inte skulle bli så sur om det verkligen hände. Jag vill, men jag orkar inte utsätta mig för det här hela tiden. Ord ord ord. Vad står de för egentligen?

Pratat med nästan alla idag känns det som. Sara - så toksaknad! En timme gick så fort, skrattskratt skitprat skratt. Jonkan - förnyld, svårpratad idag. Ami - tvingade i mig en kebab. Jag skyller på det iaf. Elin - först Konsumdejten och sen fikat med de andra (Anna, Gunilla och Maria). Såg för övrigt Mathias Månsson, Martin Thelander och Oscar Steen där på Underbar först och sen in på Melkers. Smilesmile, Jonny Boy skulle dött :D Haha.

Va ut och kollade utsikten idag. Fasen vad fint det var. Skaplig utsikt som kom och mötte oss också. Den överkroppen är inte att leka med. Ringde och frågade vart jag tatt vägen, haha, hittade inte så bra. Var där väldigt länge, trodde inte det från början. Lätt kunna ligga där en hel sommar iaf. Tänkte mer och mer, e otänkbart egentligen. Sluta filosofera Liza och kom ned på jorden.

Kopparspiral som inte går genom tullen. Fan vad jag e rolig ibland. Spiralägaren uppfattade dock inte skämtet. Mohahaha.

Övningskörde igår. Hade det rätt trevligt trots mindre nervsammanbrott där ett tag mot slutet. Fast lär erkänna att det går riktigt bra. Jag e kung på ngt iaf=)

Strand ska vara min lekfarbror under sin semester. Vi ska på nakenbad med farmenjanne. Kan bara konstatera att Robban e min idol just nu :D "Din lycka min olycka". Hahahaha, ska inte håna dej lilla gubben, mohahahahaha.

Nja, jag vet inte om jag vill påstå det, men mina gränssättande manliga vänner sa det. Alltså, det var sex år sedan det tog slut, sex år! Och ändå så pekade hon på mig och skapade intriger med andra tjejer. Jag fattar inte vad jag gjort? Mer än att ha dumpat honom. Face it, jag vill inte ha honom, du kan ha honom. Men om jag verkligen gör såna stora intryck i ditt lilla liv - ja, då är det fasen dax att söka hjälp. Träffade en tysk igår.Han var rätt fin. Jag impade stort med min tyska från skolan. Har inte pratat på flera år (senast var ju nog när jag och Sara babblade med KajPaj i Bulgarien "Ich habe eine Papegei".)Iaf, jag fattade sen inte vad han sa , fastän han sa "Spreche Laaaaaangsaaaaaam" och sedan garvade. Jag sket i tysken och gick därifrån ist. Gick till Strand. Han bad mig sluta håna honom. Ja du Robert, den här gången hade du gjort dig förtjänt av det. Vi gick lite i förväg iaf och sen lekte jag sanning och konka, haha- lättroad. Hem till Jonny och drack rödvin. Sen somnade jag. Vaknade i morse och garvade igen, Robban tyckte jag var den mest lättroade människa han träffat. Mest surrig. Och mest nyfiken. Efter ett tag ringde hans tele och jag förklarade att jag blev ännu mer nyfiken då, men han avfärdade det med att säga "Det är omöjligt." Sen cyklade jag hem efter att Pethman dykt upp och hämtat Strand. Petta och jag som förövrigt ska dricka sex flaskor snedhals när bebisen pluttat ut. Jonkan var på rysligt taskigt humör idag, jag försvarade Strand jag för en gångs skull.

Träffade en del gamla elever igår. Fan, de e 18 nu. Helt sjukt egentligen. Så nu e jag bjuden till Norrköping på partaj. Haha. Favvodansken. Matte kom och vi utbytte hemlisar, sen förklarade jag att jag drivit med honom med det där telefonsamtalet, haha.

Ska till Skutan idag igen. Grilla med Ami. Får se sen vad det blir. Kanske dejta Willer igen=) Haha. Å Hedde som sa att jag var så hemskt välkommen in i "deras familj", mycket berodde nog på att han från en viss Beach hört en del. "Jahaaaaa e det du som e Liza med z, men då vet jag ju att du e verkligen så underbar som du verkar." Merameramera. Haha.

Nästa helg ska jag tillbringa nån dag med Anette. Funderar på räkor eller nåt. Får se hur det blir med det. Strand tände på min räkfrosseidé, liket var inte lika impad. "Aaaa men då fixar du det här då Björnbusen." "Håll käften och dö". Så trevligt var det i morse.

Ska väl in i duschen. HAr nog en hel del funderingar men kan väl inte yttra dem alla här. Kan bara tycka att det e hemskt att så många verkar drabbas av det, lovar, pysen ska inte säga nåt.

Känner känslorna komma tillbax. Måste stoppa dem. Det kommer aldrig att funka. Men fasen vad gött om det skulle göra det, men skulle det funka...

Välkommen hem Bodd, saknat dej under de här veckorna!

Egentligen är det konstigt att jag vill vara ensam när jag klagar på att det inte finns något att göra, men idag har det verkligen känts som om jag inte ville prata med någon eller träffa på någon. Vad det beror kan bara gudarna veta, men det finns väl en del tankar som jag haft under dagens lopp. Dels är det för att jag som vanligt fick en chock när jag såg hur lite det fanns kvar på kontot. Kom sen på att det faktiskt berodde på att jag fick den där anmälningsavgiften på 2300 så sent och att jag faktiskt lagt undan 2000, jag menar, bara det är ju ändå 4300... så jag ska inte klaga, jag vet, men ändå...

Sen var det samtalet igår. Har en klump i magen. Vill inte vara med om det här. Har aldrig gjort det förr, vill aldrig göra det. Ångrar mig att jag gav mig till känna, att jag avslöjade att jag hört allt. Vill inte. Vågar inte kanske är rätta orden. Vad händer sen? Är det jag som hamnar emellan som vanligt? Mamma frågade hur jag skulle göra om det blir en nästa gång, pappa sa "Du kommer säga att du inte hört något". Jag visste inte vad jag skulle säga, jag kunde bara nicka. Jag tror nämligen det kommer vara så, jag vill inte vara med om det här igen. Ska säga som det är; jag är rädd. Nu har jag sagt det.

För övrigt kan jag också säga att skinnbrallan ringt idag. "Jag söker Liza som är singel." Jag skakade när jag lagt på luren. Saknade Bodd så himlans mycket just då, vill att hon ska komma hem nu, Vem annars ska jag kunna ringa när sånt här inträffar. Messade Elin, hon vet iaf vad som skett innan. Trodde ju att han gett upp. Tydligen inte. Tänkte på mig sa han. Jojo...

Fick en annan fundering idag - var på Hemköpsparkeringen. Jag har aldrig sett killen, men OckePocke står fast vid att killen stött på mig men att jag varit för full, men asså, jag har aldrig sett honom. Måste kolla genom katalogerna från skoltiden. Inte helt illa iaf.

Åsså nästa fundering som jag nästan skäms över. När jag såg honom idag. Han är sig lik. Samtidigt kunde jag inte låta bli att tänka att hon inte var speciell alls. Slog mig att jag aldrig velat ha honom heller, men ändå... är det så att människor nöjer sig med såna människor de egentligen inte är intresserade av? Att man klassar ner sig själv mer än vad som egentligen behövs? Ska man kanske vara nöjd med det man får, istället för att längta efter något som kanske är ouppnåeligt?

Samtidigt tycker jag det är konstigt att vissa människotyper alltid finner varandra. Men vilken typ är då jag? Är jag i ett fack fast jag tror mig tillhöra ett annat? Vad hade hänt om jag nöjt mig med det jag haft, nöjt mig med det jag kunnat få?  Hade jag suttit med Volvo, villa, vovve och vagn nu? Hur hade livet sett ut? Och kanske huvudfrågan - hade jag varit lycklig? Tveksam om jag ska vara ärlig. Men samtidigt kan jag inte låta bli att bli lite avundsjuk på familjelyckan. Tänk om...

Pappa är dagens gobit... Han fullkomligen strålade av lycka och stolthet när jag kom ned till älven och tittade på när han kastade flugspö. Stunder av gemenskap, en stund som bara han och jag kan förstå.