Dagsläge
Just för tillfället känner jag mig som typ världens sämsta vän. Förlåt. Jag försöker att vara till lags och jag känner att vardagen funkar nästan som vanligt. Men det kommer tillfällen. Och det kommer tankar. Och just nu finns bara familjen. Så förlåt. Även om ni är som min familj. Men just nu orkar jag inte hålla masken 24 timmar om dygnet. Och just nu orkar jag inte med frågor och/eller spända samtal. Men det kommer att komma en tidpunkt och då hoppas jag att ni orkar med en känslosam och spontan Liza - precis på samma sätt ni orkar med en anonym Liza just nu...
Jag tror på ödet
För...
... om inte pappa åkt en sväng på morgonen..
... om han inte fått besiktningstid inom snar framtid...
...om han inte bokat tid för bilen till igår...
... om jag inte jobbat eftermiddag...
... om vi inte blivit sena efter lunch...
...om vi inte kläckt idén att åka direkt till jobbet efter att ha lämnat bilen...
...om han inte skulle hämtat mig...
... om han inte åkt tidigare pga svängen på morgonen..
... då skulle gårdagen ha sett helt annorlunda ut...
... det måste bara vara ödet.