* En sedan tidigare limmad antenn som gått tvär-av. Jag är inte en sån som ringer eller går och klagar.

* Blogginlägg som förvinner pga av sidtjafs.

* En cirkus över en sån liten skitdetalj och jag som står mitt i den känns det som.

* Maktlöshet över en situation på jobbet.

* Att behöva känna ilska och besvikelse över något som jag egentligen tycker är roligt men som nu blir en börda.

* Kommentarer som får mig att känna än mer press.

Jag har sagt det förr, jag säger det igen: (saxat från bloggen september -05) "Däremot, när jag åker "hem". Vad ska jag hinna med? Ja just det... Varför ska ni alla finnas med i min tidsplanering när ni uppenbart inte bryr er om att lägga in mig i er? Det är säkert så, det är nu paybacktimen har kommit... jag är inte längre någon ni jämt kan lita på. Jag har varit för snäll. Jag har aldrig sagt ifrån,men nu är det slut med det. Försök inte. "

Jag har sagt det förr. Jag kommer att säga det igen. Men nu är det slut. Jag tänker inte längre göra något. Inte ett skit. Hur jag än gör eller inte gör så är det alltid någon som blir sur.

Nä. Till Idol. Kolla på det och se om jag tycker att det är lika dåligt som sist.

Skål.