Jag vet att jag har halva befolkningen emot mig (okej, överdrift... men nästan). Igår åkte äntligen Johan Palm hem. Jag skrattade så jag grät när han sjöng sin andra låt och hon bruttan i publiken skrek som om det vore hennes sista minut i livet. Sen drogs hon upp på scenen och fortsatte eländet.

Håhå jaja. Dessa ungdomar... =)

Nu kanske man kan kolla på sattyget utan att skämmas alltför mycket. För igår.