Ibland kommer jag på mig själv att gå och drömma. Drömma att allt är som det ska och att allt är frid och fröjd. Helt plötsligt vaknar jag upp och måste nypa mig i armen för att kolla om det verkligen är sant. Men hur mycket jag än nyper så vet jag att ni finns. Fastän ni lyser med er frånvaro och det innebär att jag får drömma vidare. Väck mig inte. Jag är redan i en mardröm.