Skit. Jävla piss. Avbröt, ställde in, sjukskrev mig även måndag och nu hemma med tårar som sällskap. Läste mailen, grät igen för det var såna fina ord. Men det är bara att inse, jag måste vara värdelös så illa som allt går.

Kul jul att ha folk hit för att kolla på lägenheten, men förhoppningsvis går allt bra. Vet ju inte ens hur det är eller hur det går till. Skit.

Egentligen borde jag inte bry mig, men när min bägare når upp till kanten och minsta lilla grej gör att det svämmar över, då känns det som om det är jordens undergång. De förbannade tårarna som jag helst inte vill visa, de bara väller fram.

Som vanligt blir det fel personer som drabbas. Kan inte hjälpas.

Just nu känner jag mig även relativt stolt och överraskad över andras beteende. Att jag betydde så mycket för dem hade jag inte någon aning om, men i det här fallet känns det som en droppe i havet.

Helgen? Ligga och blänga i taket, gråta och sen bara skita i allt. Måndagen är redan insatt med vikarie, just nu funderar jag bara på hur jag ska göra med allt i framtiden. Vill inte. Vill inte få det att fungera. Har fått nog nu.