Ninaninaninana ninaninaninaa ninaninaninana ninaninanina (Ni känner igen signaturmelodin hoppas jag).

Jag säger bara Jonas Gardell. Jävlarns vilken bok jag läste igår. Det tog mig knappa 2 timmar (återigen alldeles för länge som jag var vaken). Tror jag måste läsa igen för att lugna ner tempot och få in den äkta Gardellkänslan.

Boken heter "Jenny" och är den tredje boken i "serien" om Juha Lindström. Det hela börjar ju med "En komikers uppväxt", följt av "Ett ufo gör entré" och nu alltså "Jenny".

På Skranta läser åk 9 den första boken. På pärmen till Jenny så står olika citat från recensioner, bland annat att :
   " Alla böcker jagläst av Jonas Gardell har berört mig starkt, men ingen så starkt som den här. Den borde skrivas in som obligatorisk läsning i läroplanen för grundskolan. Ingen borde få gå ut nian utan att ha läst Jenny. Och alla som redn lämnat skolan borde också läsa den". (Länstidningen Östersund)

Det är nästan så att jag håller med. Det var en bok som berör. Jag vet inte vad jag ska säga riktigt faktiskt. Så bra var den.


Jag vet att många inte gillar Gardell och jag vet att man då inte läser en bok av honom frivilligt. Men gör det! Kanske får man ut ännu mer om man läst de tidigare två. Cirkeln sluts på riktigt då.

Jenny. Stackars stackars Jenny. Men förmodligen finns det många tjejer ute i samhället som är som Jenny. Och Jenny som upplevde det fruktansvärda i oskuldens år, 1979. De Jenny´s som upplever samma sak år 2007 får det lika fruktansvärt.

Läs boken. Om du vill. Du ångrar dig inte.