Nopp. Icke. Vet inte riktigt hur länge vi hållt ihop du och jag, men nu är det slut. För alltid. Massor av minnen har vi dock hunnit med. Första gången jag träffade dig blev jag jätteglad. Du gav mig ett tecken på att jag började bli vuxen. Ganska snart visade du dock din rätta sida. Förstår inte varför det blev såhär. Jag kan inte ha gjort på något annat sätt.

För 6 år sen (tror jag det var) så fick vi hjälp med vår relation. Du lugnade dig och jag blev åter lycklig. Något år senare var det dags igen, du gjorde revolt men blev på nytt nedtryckt.

Och nu.. nu var det dags igen. Orkar inte med dig längre. Fick återigen blanda in andra personer för att vi inte kan lösa det själva. De sa att du låg illa till och du protesterade som du alltid gör. Människorna hänvisade oss till specialister, för du var minsann ett svårt fall.

Det är bara att inse. Jag kommer aldrig att bli smart. Du kommer aldrig att växa upp. Nu ligger du inbäddad i en tuss med penicillin, jag känner hur du vrider dig och vill komma upp, men nej! Du växer fel.

Du hade en massa "gocka" som människan sa runt dig. Du gjorde så att mitt vardagliga liv blev sämre. Men nu, nu du. Ska tala med Sverker. Det är slut för alltid om inte ödet vill något annat. På något sätt kommer jag ändå att sakna dig min lilla visdomstand...




Ja, fortsättning följer. Blir det hel borttagning eller blir det ytterligare en sväng med olidlighet?

Och apropå gocka... klucken visste minsann inte receptet, blev ju akut sugen på det :D