...nästa gång jag säger att jag har tråkigt och föreslår att jag ska ut och greja med veden - skrik åt mig, slå mig, gör vad som helst. Bara du påminner mig om hur tråkigt jag tyckte det var att göra det idag. Ja, alltså historien bakom detta är att jag hade tristess. Konstigt, när man väl är ledig så vill man ha saker att göra... Iaf, kom på att vi idag fått hemkört ett stort vedlass. Fick för mig att jag tyckte det var roligt att greja med ved. Gick ut. Böjde mig ner, plockade fyra pinnar och lade dem till en början som stapel. Spelade ingen roll hur många pinnar jag tog, syntes ingen skillnad alls på stapeln. Funderade ett tag på ett svart hål som käkade pinnar men gav undan den teorin snabbt. Hunden kontrollerade mitt arbete, bara för att retas lade hon sig i eftermiddagssolen och gav mig den där överlägsna blicken som bara hon kan. Ungefär som att jag var nån slav medan hon - min härskare - tog igen sig. Sen kom då pappa ut. Väntade på att han skulle gnälla på min stapel, men icke. Däremot påpekade han att man kunde stapla tre i bredd. Jag svarade att jag nöjde mig med en. Det tog mig en timme att få klart en stapel. En timme. Fatta. Säger det igen - en timme. Jag var dyngsvettig. Ont i ryggen efter allt böjande. Kollade på armarna i tron om att bicepsen skulle explodera. Det syns ingen skillnad.

Ska till Jonkan nu iaf. Tristessen kvarstår. Så gör också vedhögen. Det märks knappt att jag plockat alla dessa pinnar. Suck. Känner jag min familj rätt så är det gemensam stapling imorrn. Men då har jag en ursäkt. Jag gjorde det idag. På eget initiativ. Är faktiskt stolt. Trots att det var tråkigt. Det allra bästa är dock att papsen var ännu gladare. Lättroad. Kanske ska offra en timme till imorrn. Hmm. Nä, just det. För om jag ger det som förslag så skulle du/ni ju påpeka att det var trist.

Dagens roligaste var samtalet från mig själv. Fattade först inte varför mitt namn stod på displayen, men sen kom jag på. Det allra bästa är att räkningen nog godtogs :) Efter mycket förklaring. Tack=)

Nä, Jonny Boy väntar. Ska nog bränna ur bilen lite nu, få utlopp för mina tristesskänslor. Kanske var så fångupproret igår i Gävle gick till... Vedtristess. Ut med järnrör ist. Jeje, poff, I´m gone.