Klev upp i morse och började packa. Fattar fasen inte vad det är jag tar med mig eftersom det jämt blir så tungt. Ringde och undrade om hyran, den kom inom en timme=) Stressade lite lagom, ner till blomaffärn och sen till expeditionen. Är ju inte meningen att folk ska börja grina när jag visar mig,men jag njuter av att höra att jag är en underbar människa=) Jag kan inte få nog av den kommentaren. Och ja, jag vet, man ska inte skryta, men just nu känns det som om jag inte bryr mig. Jag behöver höra de där orden. Alla andra positiva kommentarer också. Satt mig i bilen, styrde kosan hemåt. Gasade nog lite extra för det gick ovanligt snabbt och köra hem. Var däremot tvungen att sakta ner lite på den mest otänkbara sträckan för att Polizei dlök upp. De pajade min "bränn-ur-bilen"-idé.

Så kom jag då hem.Ingen hemma. Eller klart det var någon hemma. Den som nog älskar mig allra mest på denna jord. Hon låg och sov och hörde mig inte komma. Men när jag sa "Jag är hemma nu", herreguuu vilket liv det blev. Tyvärr var hon väldigt skitig så det är bestämt en dusch nu när lillmatte är hemma. Sen knorrade Dreva vidare och jag gick för att hämta väskorna. Hon höll koll på mig hela tiden och som vanligt när bagageluckan öppnades tokskällde hon. Jag fattar inte varför hon jämt gör det. Sen gick jag in, vinkade lite och hon viftade på svansen och la sig igen.

Uppdaterar senare tror jag. Vet bara att papsen inte mådde så bra =/ Jeje, ses sen =)