Vad är det som gör att vi människor inte gärna lägger näsan i blöt när det kan bli olustigt för oss själva? Varför gör vi inget när vi vet att en annan person mår dåligt? Alla vet, alla pratar om det, men ingen gör något åt det. Skenheliga varelser är vad vi är. Sen när sanningen kommer upp i den hemskaste ytan av alla så står vi bara där, med ett samvete som gnager sönder oss inombords och ursäkterna haglandes. "Jag trodde någon annan skulle göra det", "Jag är inte den som känner dem bäst", "jag vet ju nästan inget". Va fan. Jag skäms över mig själv. Ändå så vill jag kunna ha en ursäkt, och den ursäkten är ändå att det fanns så många fler än jag som skulle ha gjort något. Jag bor faktiskt inte här. Jag vet inte exakt vad som sker. Ursäkterna rinner av mig, jag vet att jag inte blir förlåten ändå. Samtidigt kanske det inte var meningen att någon annan skulle ta tag i det, kanske var tiden den rätta nu. Kanske hade det bara blivit skit och förnekelser om någon av oss andra gjort det som nu gjordes. Jag vet inte. Jag vet bara att det är starkt gjort att kunna göra det. Jag och Jonny har ju diskuterat det här i dess ledo under den gångna veckan (var f.ö jag som ringde Jonny igår och berättade) . Vi har inte varit helt ense om det. Jag anser inte att det finns något försvar för vad som skett, sen skiter jag i vem den andra är. Man gör bara inte så. I ett försök att få mig fri erbjöd jag min hjälp och mitt stöd. Till vilken nytta? Vad ska jag kunna göra? Så jävla typiskt mig. Sanslöst.

Sanslöst igen - en 17åring är gripen för våldtäkten på 4åringen. Han var tidigare straffad för ett sexbrott mot en jämnårig. 17år. Helt overkligt. Varför vill en 17åring våldta och misshandla en 4åring? Vad får han ut av det?

Läste DaVinci igår igen. Blir ytterligare gånger kan jag lova. Sen läste jag Traci Lords "Nattens barn" idag. Porrindustrin är ju ett fenomen det också. Nästa bok på Lizas plöjlista blir en ny av Anna Jansson. Ska läsa om den där Stum sitter Guden men måste kolla vem som kom först. Ska läsa allt kronologiskt. Och apropå det, snart är han här... Harry nummer 6 :D Förhandsbeställt och haft mig. Längtar.

Höljes då? Tja, inte den blekaste. Ska ta ett nytt möte idag, Vet vart det barkar. Skiter i det också. Känner mig lite smått besviken, vet bara inte hur jag ska förklara det och så. Känns som om jag vill resa bort. Lämna alla bakom mig, slippa höra allt skit. Inne i en sån för-depp-period igen. Känner igen tecknen. Men vad vill jag egentligen ha? Trodde jag att livet skulle vara prinsesselikt med rosa små moln som tog emot mig vid minsta motgång? Trodde jag att det aldrig skulle vara bråk inom mina väggar? Vakna Liza, det här är verkligheten.

Är less på honom. Satans less. Vill ta något hårt och bara slå ut hans fula tänder, demolera hans flinande ansikte och spotta på resterna. Kom inte hit och förstör det jag älskar. Och hon då, fattar inte, blir sur. Men bli det då din kossa, min lojalitet har legat, ligger och kommer alltid att ligga hos någon annan. Just face it.

Gårdagens diskussion kring spermadonator var rätt lustig. Och jag undrar apropå inget hur Robban mådde på sin födelsedag, har inte hört av honom sen i lördags då han kalvade rejält.

Måtte denna dag nå sitt slut.