Premiär för den halva med blandad men delad idag. Å andra sidan blir det väl ändå hälften så onyttigt på det sättet antar jag.

Frågan man ställer sig så här på kvällskvisten är: Vart finns vännerna när man behöver dem? Tycker jag ringt hela eftermiddagen, vad är det som sker egentligen? Ville ju inte det skulle bli så här ju... kan ändå inte säga att jag ångrar vad jag sagt, jag orkar inte vara tyst längre.  Men vill ändå att det ska vara som förr.

Kanske blir ändå som Klucken föreslog. Men är det värt det? Tveksamt. Är dock ännu mer tveksam om vad som egentligen är värt vad. Tycker att det inte spelar någon roll vad jag funderar på så är det ändå alltid tankar kring om det är värt det. Var mitt lilla utbrott värt allt som hänt efter? Hmm, lär jag inte få veta i första taget. Blir ändå fundersam vart de tatt vägen.

Jävligt nyttigt idag. Middagen bestod av ölkorv och potatisskruvar. Dax att växa upp Liza, dax att börja ta ansvar för dig själv. Hade en hel del tankar i skallen på kvällskvisten, ovanligt, men jag vet hur det blir, kommer ändå inte att kunna genomföra det. Men en sak ska jag försöka iaf, lita på det. Och sen... sen... sen ska jag hitta hem.