... eller så är det just det jag gör?

Först upp i morse och skulle ut med Kaiza i skogen. Var inga harspår så vi sket i att släppa henne efter rådjursfadäserna. Hem. Sen kom snilleblixten att jag skulle åka skidor efter Kaiza (precis som grannarna gör efter Krutov). Jodå. Hittade en sele och sen ett rep runt magen. Trasslade med skidor men tog sen pjäxorna sen stenåldern. På med selen och se skulle vi fara iväg på ovallat. Hej och hå. Hundskrutten gick bara och nosade.

Sen kom vi iallafall upp på snedvägen. Där är det en uppförsbacke. Jag svettades som en gnu när jag kom upp eftersom jag inte hade precis draghjälp utan hade full sjå att hålla linan sträckt. Sen trasslade Kaiza in sig i en buske och fattade inte att hon var tvungen att backa. Var bara att trampa upp med skidorna på och sen försöka trassla ut hund och lina. Där fattade jag beslutet att vända och åka hem. Vi pratar att jag åkt max 300 meter.

Möter Dreva och mamma. Mamma fick trassla ut Dreva, stavar, Kaiza och skidor från linan. Vid snedvägen är det alltså en backe. Den gick utför på hemvägen. Är lixom en liten sväng och jag har inte bra minnen av den sen barndomen heller eftersom jag vurpat ett flertal gånger på exakt samma ställe.
Jag skyller alltså på att det var psykologiskt för TJOFF så låg jag i snön och asgarvade, mamma höll nog på att kissa på sig av skratt och Kaiza tyckte det var jättekul att lillmatte låg i snön. Har ni sett en valross åka skidor? Jag kände mig som en sådan och sket i att försöka ta mig upp och spände av mig laggen istället.

Hela vägen hem (150 meter) så garvade vi. När vi kom hem mötte vi pappa som höll på att skratta ihjäl sig han också när han såg oss. I händerna hade han tre kajor. Hade tydligen kommit in genom en ventil i deras sovrum men nu ligger de i frysen och blir rävmat under året.

Under pjäxan hade jag is. Trodde jag. Men hur jag än sparkade så kändes det fortfarande konstigt under fossingen. Jahapp. Inte konstigt. Själva skon hade lossnat från sulan i fram och i det låg klumpar av is. Nu ligger pjäxorna i soptunnan så det är slut med skidåkningen... Jag vet inte vad nästa projekt blir - men Kaiza och jag ska inte bli några nya Gunde Svanar eller Mühleggar.... Vi väntar till barmark och ska cykla istället.


Men heey - jag fullföljde ändå min idé :P   =)

Jag vet att jag är pensionär. Men I like it. Tog in vovvarna idag och mamma fick duscha dem för de luktade pyton. Kaiza sprang in utan problem, under tiden försökte Dreva vara full i fan. Hon la sig i soffan och verkligen låtsades sova. Direkt när hon la ner huvudet. Jo säkert bruden... sen när det var hennes tur så försökte hon som alltid slippa så det var bara att koppla henne och köra bestämda metoden.

Efter schamponering la sig Dreva i soffan medan Kaiza hade ner en brödrost. Till slut la hon sig också men hamnade på rygg och hade arslet på soffryggen, vet inte hur jag ska förklara. Låg iaf och var världens sötaste. Sen trängde hon ihop sig med Dreva och la huvudet i mitt knä. Och sen sov de båda. Under en filt. Från kvart över åtta till halv elva har jag suttit i samma ställning.

När Lets dance var slut så vaknade lillskrutt och jag lär säga att det var som en bastu under filten. Jag förstår att de ligger ihop om nätterna för satan vad heta båda dogsen var.

Jag var luden efter kvällen, filtarna var ludna och kuddarna likaså. Kaizas päls är på väg att ramla av=)

Så oavsett vad folk säger - detta är kvalitetstid. Luden sådan.

Sitter på Nybyggebyvägen. Dreva letar hare. 9 minus typ. Igår fick vovvar älgfile och halloumiost till middag,själv åt vi grillade revben. Fyrverkerier var piece of cake tyckte Kaiza som tog upp 3 sittplatser i soffan. Dreva nöjde sig med 2. Imorse gav Gud mig ett tecken. Jag ska inte äta choklad. Dreva var uppe hos mig nämligen,drog ner en chokladask på golvet och åt upp skiten. Jag sa att det var en dum vovve men sen blev vi kompisar igen. Nä,tillbax till jakten!

Har ju snöat så kopiöst här i helgen. Trist eftersom det inte blir nån skogsvistelse för nån av hundarna. Kaiza är ju överaktiv annars och i och med att det ser ut som det gör så blir hon ju inte direkt superstimulerad. Men idag så släppte pappa ut Kaiza på min begäran och Katta släppte ut Bullen. Michael Schumacher - släng dig i väggen. Bullen syntes knappt i snön i hagen (dit jag såklart pulsade) och Kaiza hade snö upp på halva kroppen. Nu lär jag säga till Bullens försvar att han som sagt fick ploga genom snön men när han sprang för fullt såg det ut som om Kaiza småjoggade på sidan. Och sen skulle hon på och busa med honom. Det kommer bli en riktig madam det där.

När det väl var slut på det roliga ville hon inte höra ett dugg utan hon stack till Monas bro och sen ett varv runt huset. Men nu är illbattingen inne hos Dreva (som hör och häpna var ut i snövädret).

Kul kul=) Och säkert bra muskelträning för vovve i snö=)

Ujuj. Jag är en usel lillmatte som inte rapporterar vad grynen gör.

Snabbt sammanfattat:

Kaiza: växer och knakar. Jag tror fortfarande att hon har en bokstavskombination. Men det är en glad skit. Kanske ibland för glad. Pappa och jag har varit ute en del med henne i skogen och gått. Och gått. Och gått. Och gått. Kaiza har sprungit runt och när hon tröttnat käkar hon pinnar eller svamp. När  hon sen börjar bli trött så får man klia henne (vilket man inte får annars eftersom hon hellre har annat för sig).

I torsdags ringde min mobil. Mamma hade varit ute och gått med Drevus och Kaiza. Drevus hade börjat att fnysa (tecken på att hon känner nåt), Kaiza hade som vanligt rushat omkring (fortfarande lös). Men sen. Sen försvann Kaiza och det hördes vov vov vov vov. Dreva blev otålig så mamma fick springa hem med henne (skulle jag ha viljat sett) och på vägen mötte hon Katta och Jocke så hon varnade om att Kaiza höll på med nåt. När hon kom tillbaka efter att ha lämnat Dreva så lät det fortfarande vov vov vov. Sen kom Kaiza. Och blev jättelycklig över att matte var där och lät sig som vanligt snällt kopplas (vilket hon är fenomenal på). 25 minuter har lillstump alltså jagat okänt djur. Och det är bekräftat från Katta=)
Snabbt kollage på Kaiza: (som vanligt klicka på bilden för att den ska bli större)

  
 
1. Kaizas första dag med pejl
2. Nosen används faktiskt till nåt!
3. Kaiza på Julanhällarna. Skolkort klass 3=)
4. Lizas gobit=) Hahaha. Lööööv it!

Dreva: har slimmat till sig. Hon har varit ute några svängar och dängt hare. Fast vi har aldrig sett den. Roligast är fortfarande hennes procedur på morgonen innan hon sticker: kissa 1 gång, skit inom 30 sekunder i vägkanten, lukta 30 sekunder, skit en gång till. Haha. Drevus is the shit. =) För övrigt tycker hon att Kaiza är rätt jobbig, så då suckar hon och himlar med ögonen. Dessutom är det extra synd om henne nu - hösten och kommande vinter har börjat dyka upp. Det innebär att det är kallare nu. Det tycker Drevus är görjobbigt, fryslort som hon är. Helst ligger hon inne i sängen i hundhuset och gonar i ett täcke. Haha. Tyvärr har inte Drevus fastnat på bild sen sist=/

Älgjakt: under v 42 var jag med tre dagar på älgjakten. Det blev en tjur. Den sköts när inte jag var med. Krutov och Bettan har varit ute och voffat. Krutov och jag ska för övrigt gå en orienteringskurs för att lära oss kompassen. Han tyckte inte det var så skoj en dag med älgar så han drog till Östanå istället. Bettan hade älgar på stånd ett par gånger men tyvärr hann det gå lös innan skytten kom till ett bra läge. Ännu mer tyvärr är att detta blev hennes sista älgjakt. I tisdags den här veckan så togs hon bort pga sjukdom. Lillpluttan =(

Idag var jag och pappa hundförare tillsammans med Katta eftersom Johansson sov (jobbat natt). Det var premiär för mig att gå med älghund. Bidde inget idag men Krutov gjorde bra svängar och perfekt i tid. Han lärde sig snabbt vem som hade Frolicen dessutom... =)

 Det tar på krafterna att leta älg. Lillkillens första riktiga älgjakt och han sov som ett litet barn=)

Bullen: en dag när de andra var på älgjakt och jag hade jobbat så bestämde vi (jag och Bullfjärt) oss för att leka gamla goda tiden. Sagt och gjort. Vi skulle alltså ut och gå. Och hej och hå vad det gick undan =) Han flög, han sprang, han slängde med tungan och han ville leka hämta pinne. Sen när vi kom hem hade mamma kommit hem så då tog vi Dreva och Kaiza och Bullen med oss på en ny promenix. I början tyckte Kaiza att det var skoj att jaga Bullen (han uppskattade det inte alls lika mycket) men sen skötte sig vovvarna på varsitt håll. Vi har iallafall konstaterat: Bullfjärt är inte längre ivrigast eller snabbast av de fyra.... Numera innehas den titeln av överaktiva unga fröken Nordén=)


Så. Det var väl typ allt sammanfattat lite sådär snabbt. Ska bli bättre=)

Jag och mamma har nu varit ute lördag och söndag med voffsen. Igår hittade Kaiza en äppelhög som nån lagt ut för att mata djuren. Det hela slutade med att jag fick gå och hämta henne när hon stod och mumsade. Idag gick vi en annan sväng och lik förbaskat så sprang hon till äpplena. Men idag kom hon tillbax när vi ropade.

Drevus längtar till harpremiären. Hon är ganska lustig när man är ute och går eftersom hon i stort sett alltid kryper ner i starkaste ställningen och sen matar på benen och börjar låta. Dreva har även kommit på att det är bra att hålla sig i närheten av lillmatte när Kaiza är på egna utflykter. Det slinker nämligen lätt ut en Frolic eller två ur lillmattes ficka och ner i Drevas strupe=)

Länge sen sist och länge sen vi kollade av måtten på hunden. Nu är Kaiza iaf 50 cm hög och väger 16,9 kg. Hade en gissartävling i morse innan vi vägde henne och jag förlorade, mamma vann. Pappa och jag var väl typ nästan lika långt ifrån, eller... han var nog närmre. Jag säger iaf att hunden inte var still och att resultatet beror på det. 16,9 var iaf när det var lika vikt längst.

Drevus väger vi inte. Jag tycker det är alldeles för svårt att få nån rätsida på henne och hon är så otymplig=) Men hon är iaf 55 hög, så det skiljer inte mycket mellan henne och Kaiza. Tja, några kilon iofs=)

Nu ska pappa och jag iväg för att skjuta. Länge sen sist det också... hoppas det går skapligt bra iaf.

Mamma och jag tog en timmes promenad på förmiddagen med Bill och Bus. Och under hela promenixen så käkade inte Kaiza nåt hästskit. Jag är fortfarande i chock. Däremot luktade hon en hel del och som alltid får jag nåt skit i vägen för att få ett bra kort:

När vi kom vid målade stenarna typ så såg vi nåt litet grått som sprang över vägen. Visste inte vad det var för djur men när vi kom till stället så fick vi besked med råge. Var en harpalt utan tvekan. Och så här lät det i skogen: (ursäkta filmandet, ursäkta flåset och ursäkta koppelföringen på lillskit)






Kaiza fattade inte vad Dreva höll på med utan trodde det var en ny lek. Så för att Dreva skulle slippa ha en leksugen lillskit hängandes på sig så kopplade jag Kaiza. Egentligen borde man kanske låtit Kaiza gått först men man lär sig av misstagen. Iaf. Hon trodde hon var en rodeohäst och flängde i kopplet medan man försökte ha full koll på en urstark Dreva i koppel. Såg ingen hare och promenaden fortsatte efter nån minut väldigt lugnt.


Det är jobbigt att få harslag =) Eller är det värmeslag? Drevas tunga var iaf längst på norra jordklotet.

När vi sen kom på sandvägen mot Julanhällarna så möter vi en familj med två lösa hundar. Jag kopplade åter Kaiza och sen blev hon skrajsen när de andra hundrna kom emot henne i full fart. Dreva reste ragg och familjen hojtade och sprang efter sina hundar.  Bad så hemskt mycket om ursäkt att de inte hade lyssnat och kommit på inkallning, och sen fortsatte vi hem. Släppte Kaiza igen efter en liten bit och sen fick hon springa lös till snedstigen. Där kopplades hon och vi gick hemåt väldigt fint. Jag hade korn på en kanonbild därute i skogen. Det här blev slutresultatet (som alltid rör sig mitt motiv precis när jag ska trycka av)


Vid målade stenarna (innan har-rabaldret) så blev det iaf ett skapligt kort. Tyvärr är det solsken och skuggor och perspektivet är inte det bästa. MEN. Båda sitter. Bredvid varandra. Och båda tittar in i kameran. Jag borde få fotopris för den bedriften. Slår mig alltid att det ser ut som om Kaiza skrattar.

Så glad midsommar alla!

Igår vägde Kaiza 12,7 kg. Det firade vi genom att gå en promenix med henne och Dreva... Sittmomentet med koppel börjar gå riktigt bra. Igår hade hon Drevas jaktkoppel på sig, lite lättare att sätta på.

På en av sandvägarna hittade Kaiza ett märgben... men sen när vi började koncentrera oss på annat så glömde hon nog bort det=) Fast en bra stund hade hon det med sig. Åsså sprang hon i förväg och då såg det ut så här:



Sprang ut i högt gräs och gömde sig för att få knapra på benet. Jag ser bara svärmar med fästingar framför mig...

För övrigt så kom jag och Dreva på att det kommer bli matfattigt om Kaiza ska sköta köttbiten. Hon jagar flugor så Drevus och jag suckade för vi tycker att det kommer ta evigheter innan man blir mätt. =) Drevus is the shit iaf hon!


Kaiza 19 juni 2008

Tja, kameran var inte som den skulle så bilderna blev bara konstiga. Mamma och jag var iaf ut i söndags med hundarna. Kaiza var extra söt nu när man börjat fått henne att lyssna skapligt. Så nu kör vi med sitt-leken (något som Dreva redan är en mästare på). Sitt-leken innebär att man får godis när man sitter. Svårare än så är det inte. Men hoppjerkan har lite svårt för det där att vara still. Dreva däremot är fokuserad på godiset och rör sig inte alls. Jag vidareutvecklade det där med att säga sitt och då koppla Kaiza. Sen gick vi i koppel en sväng för att till slut säga sitt igen och då bli lössläppt.

Hon växer grymt. Men det växer även fram en mognare hund. En hund som formar sig till just den perfekta familjehunden vi vill ha. Pigg, alert, överaktiv, rolig.... perfekt. Inte för att jag nånsin känt tvärtom, men det är liksom lite roligare nu när man ser att hon blivit en Nordénare, vet vilka hon hör hemma hos och när hon nu utvecklat sin hundpersonlighet. Och att se Kaiza och Dreva tillsammans, så otroligt fina ihop och verkar trivas i varandras sällskap. Numera ligger de på samma sätt och det är bara ibland som man hör Dreva ryta ifrån.

Kaiza har även börjat voffa. En favorit att skälla på är räven som inte är ett dugg rädd och som går på tomten. Fast Kaiza fattar inte riktigt att det är hon som låter så ibland ser hon sådär konfunderad ut.

Det slog mig också att ingen av dem har det där ledsna stövarutseendet. Jag vet inte vad sånt där beror på, men båda ser så glada och pigga ut. Så vi kanske har två glada skitar hemma. =)



Nej, hon kissar inte.... det där är hennes stil när hon är helt inne i andra saker och när hon sett elelr hört något intressant. Oftast är det nuförtiden en fjäril eller nåt annat flygande som fångar hennes intresse. Så står hon sådär i några sekunder och sen flyger hon rätt upp i luften för att gå till attack på fjärilen. Grymt roligt att stå och titta på.

Mamma och jag gick ut med hundarna en timme på lördagen. Mest händelserikt var när Kaiza hittade en död näbbmus på vägen. Både hon och Dreva var väldigt intresserade av den men mamma och jag tjoade och tjimmade och lockade med godis. Haha. När vi kom hem fick Dreva gå in och duscha. Hon gick in självmant så det var nog ett tecken på att hon tyckte det var skönt.

Lite bilder.


Fina öronen på vift=)


Kaiza kan sitta och gör det framför stenmusen (död men ej äcklig som död näbbmus)


Och det är sååå varmt.

Idag när pappa och jag var inne och satt på kaffe hörde vi "durun durun durun". Typ. Så kom lillskit ini köket. Pappa nöter med att få henne att sitta och det går faktiskt bättre och bättre (men hon är fortfarande en studsboll). Sen kom mamma in. Idag, 16 veckor och 1 dag, så är Kaiza 43,5 cm hög och väger 11,8 kg. För skojs skull kollade jag mot Annja och Dessie. Annja var 2 cm högre och 1 kilo tyngre, Dessie var 1 cm lägre och 1 kg lättare. Fast om man sen kollar hur de blev så var ju Annja "för låg" och Dessie "för hög".

Johansson och Katta hade släktkalas. Vovvarna fick också en varsin bulle. Och "lustigt" nog så lyssnar lillskiten på KaizaBajsa. Störtskön. Fast iochförsig lyssnar hon på typ vad som helst man säger åt henne. Svansen (den lååånga) viftar glatt.

Drevus har hittat ett fint ställe att vara ifred på. Hon har alltid hoppat upp på lådan, men nu har hon tagit steget längre och ligger pä lådan. När Kaiza hoppar och är nära att kunna bita i Drevas tassar så drar hon bara in dem längre mot kroppen. Dreva är finurlig hon=)

Gick ut till hundgården igår för att mysa lite. Här är resultatet.

 
Kaiza var på bushumör


Dreva ville vara i fred från sylvassa tänder


Så Kaiza och jag gick iväg en snabbis. Hennes bakben har verkligen skjutit i höjden och det är Bambi på hal is nuförtiden.

Hihi.

Jag gillar mina 45 minutrar jag numera börjat ta i hundgården ihop med Bill och Bus. Idag klöpp pappa gräsmattan. Det är nåt som Kaiza inte gillar. Tjoff sa det, så var hon inne i hundhuset. Men det gav mig och Dreva mer tid och ensamhet att mysa.

Lite bilder från idag:

 Mitt snuttegull Dreva!


Är de inte makalöst fina ihop? Och båda tittar in i kameran. Och båda är still.


Kaiza på väg ut från hundhuset. Husse har försvunnit en bit med gräsklipparen.


På utkik mot hagen (där gräsklipparen just är)


Bus med snöre

Idag när jag satt i hundgården och myspyste med hundarna så slog det mig. Jag kände ingen fästing på varken Kaiza eller Dreva. Kan det verkligen vara så att det nya medlet fungerar så pass bra?

Drevus är iofs inte så mycket i gräset, men hon brukar ju kunna få iaf. Tänkte mest på den lille som flyger fram här och där. I förrgår tyckte jag ju att det var nåt som kröp men det verkar ju onekligen som om det är det enda de gör. Hoppashoppashoppas att det inte blir mycket flådisar. Håller tummarna!

I detta nu sitter jag genomsvettig efter att ha varit ute en timme. Okej. Till nästa gång: ha med dig en till person när det är långpromenad med två hundar. När den ena heter Dreva och är kopplad och den andra heter Kaiza och springer lös är det ett gympapass att få allting att flyta. Lillskit passar på att ge Dreva tjuvnyp eftersom Drevus inte kan precis göra nåt kopplad. Eller. Jo. Hon försöker springa som hon annars gör. Resultatet blir att hundföraren är svettig innan den ens kommit ut från hagen. Sen ska lillskit komma i full fart, antingen framifrån eller bakifrån, och risken är stor att hon antingen trasslar in sig eller Dreva eller båda två i kopplet. Till och med hundföraren.

Att komma ihåg två blir att inte ha varm jacka trots att termometern visar 9 grader.

Att komma ihåg tre blir att ha strumpor i skorna. Jag har nu feta skavsår och blåsor på bägge fossingarna.

Idag ville jag vara bläckfisk. I ena jackfickan hade jag kameran som jag försökte använda med den, ibland, fria handen. Det gick sådär. I den andra jackfickan hade jag Lillskits koppel (utifallatt) samt hundgodis. Hundgodisfickan har båda hundarna stenkoll på och den lilla har än inte riktigt fattat den förfinade konsten att tigga sittandes. Nej då. Hon hoppar som en studsboll och försöker ta egna godisar. När man är själv funkar det ju bra att markera, men med Dreva kopplad blir det genast svårare eftersom jag ofta då rycker till i henne också. I bröstfickan hade jag trumpeten. Ni förstår att det var en del att hålla koll på.

Idag gick vi iallafall rakbacken, Västerbäck till tredje vänster, före Julanhällarna höger, kom fram vid genväg till Skjutbanev, vänster, vänster vid kraftledningen, sandvägen, ner vid Anita och hem. Det tog ganska exakt en timme. Kaiza lyssnade skapligt bra ända till hagen blir stor. Där stack hon. Till två herrar som var hemma och var intresserade av den lilla damen.

Som hon flänger i gröngräs, blåbärsris och stenrösen så måste det krylla av fästingar på henne. Nu har hon fått dille på insekter. Jag bävar för den dag hon får tag i en arg humla. Idag jagade hon nån fjäril. Hoppar som en känguru i tron om att hoppa på saken som flyger. Sen stod hon med framtassarna uppepå ett träd och såg allmänt förvirrad ut.

Jag noterar också att hon är morsk som bara den och att hon numera inte bara kutar på vägarna utan ringar ett område (väldigt litet förstås) där man går. Måste väl ändå vara ett tecken på hur stövarna arbetar.

 
En vanlig syn i kameran. Precis när jag ska trycka av så rör hon sig så slutresultatet blir en halv hund.
En fin halv hund.  Ser ni vilka ljusa ben hon fått=) Valpfärgen går ur mer och mer.
Och checka in lårmusklerna...


En annan vanlig syn i skogen. Kaiza har fått syn på nåt och är sekunder från ett känguruhopp.
Nyfiken i en strut.


I väntans tider. Ibland känns det som om hon tycker att det går alldeles för sakta där bak.


Och hon luktar. Överallt. På allt. Fascinerande verktyg!


Och en liten film från andfådd och snorig Liza. Vilken superhandling.

Och utan kamera. Fy på mig. Mamma och jag var ute med voffsen. Det är bara att konstatera. Dreva är jordens snällaste vovve. Kaiza hänger på henne och Dreva bara står där. Och tittar. Eller så kör hon ner huvudet i backen och bara går. Och lillskit bara hänger.

Lillskit förresten. Hon är inte så liten. Måste knäppa kort inom närmsta dagarna. Nu har lilla stövarkroppen blivit sådär hög och smal och huvudet ser i sin tur litet ut. Det är nästan så att öronen till och med börjar se normala ut *ler*.
Och hon har nästan börjat lyssna mer. Nästan.

Skulle ge dem liten godbit ute i hagen. Dreva satt sig, lillskit hoppade. Sen kom hon i full fart och gjorde avstamp på Drevas rygg och huvud. Dreva? Hon satt snällt och väntade på godis.

Lillskit har även kommit på den ypperliga idén att om Dreva inte går tillräckligt fort ute i skogen och det är trångt så kan man hoppa över Drevus. Vi konstaterade att det blir mycket springa av i skogen om man heter Kaiza. Hon flyger fram och är definitivt inte rädd. Åskan mullrade lite, hon var till en början lite fundersam vad det var men det gav sig fort.

På kvällen åkte jag och pappa och sköt jaktstig. Det blev spöregn. Resultat? Haha. Ja. Asså. Idag hade jag 69/160, försämring på 25 poäng. Å andra sidan hade jag bara en helbom (tror jag det var). Jag träffar alltså fler, men sämre. Vet inte om det är en förbättring eller försämring. Men som vi konstaterade : det är träning. Och jag blir inte blå. Jag är inte heller rädd för att trycka av. Skam den som ger sig. Personligt mål: 100.

När vi kom hem syntes ingen hund till. Såg att Dreva bäddat i kuren med överkastet. Inne i hundhuset är det bäddat med filtar och täcken och där är det kokhett i sängen. Två hundar som ligger ihop kan inte ge annat resultat=)

Idag fanns det även bevis på att det regnat. Hur jag visste det? Dreva hade skitit under taket i hundgården. Hahaha. Hon tycker inte om att bli blöt. I vanliga fall har de ju sitt "favvodass" men det märks tydligt om vädret varit halvtaskigt. Hihi. Fryslortar =)

Jag vet. Det är dålig kvalitet på bilden. Men den är tagen från mitt sovrumsfönster. Bara en liten glimt av hur tätt de ligger ihop. Dreva och Kaiza.

Idag försökte jag borsta tänderna på Kaiza. Sylvassa gaddarna smaskade på borsten och hunden var mer vild än tam. Dreva ville inte ens försöka.

Kul leksak. Not =)

Mamma hade idag frågat Roger, Sandra och Adde om nån av dem ville låna hem Kaiza. Alla avböjde. Sandra hade åtminstone varit vänlig: "Asså... hon är söt.... men... nej tack". Haha. Full fart är det på krabaten, så tycker det skulle vara skoj om hon fick leka hemma hos Adde och Sandra. Förstå vad de skulle få springa. =)

Tyvärr kan jag inte zooma så bra med min kamera. Men Kaiza och Dreva är bra lustiga att stå och kolla på när de är i hundgården.

Idag på förmiddagen var Kaiza vaken (Dreva oxå men hon låg). Lillpajsarn hade då ena tassen över Drevas bakdel, såg ut som om hon typ halvlåg i en soffa och hade stöd.

Idag när jag kom hem från Klara låg de i solen (okej, det skiner men det är inte överdrivet varmt). Då låg Dreva ihopsnurrad till vänster och huvudet vid Kaizas bakdel och Kaiza låg ihopsnurrad och med huvudet på Drevas bak.

Det tål att upprepas: De är bra söta ihop =)