Tja, kameran var inte som den skulle så bilderna blev bara konstiga. Mamma och jag var iaf ut i söndags med hundarna. Kaiza var extra söt nu när man börjat fått henne att lyssna skapligt. Så nu kör vi med sitt-leken (något som Dreva redan är en mästare på). Sitt-leken innebär att man får godis när man sitter. Svårare än så är det inte. Men hoppjerkan har lite svårt för det där att vara still. Dreva däremot är fokuserad på godiset och rör sig inte alls. Jag vidareutvecklade det där med att säga sitt och då koppla Kaiza. Sen gick vi i koppel en sväng för att till slut säga sitt igen och då bli lössläppt.

Hon växer grymt. Men det växer även fram en mognare hund. En hund som formar sig till just den perfekta familjehunden vi vill ha. Pigg, alert, överaktiv, rolig.... perfekt. Inte för att jag nånsin känt tvärtom, men det är liksom lite roligare nu när man ser att hon blivit en Nordénare, vet vilka hon hör hemma hos och när hon nu utvecklat sin hundpersonlighet. Och att se Kaiza och Dreva tillsammans, så otroligt fina ihop och verkar trivas i varandras sällskap. Numera ligger de på samma sätt och det är bara ibland som man hör Dreva ryta ifrån.

Kaiza har även börjat voffa. En favorit att skälla på är räven som inte är ett dugg rädd och som går på tomten. Fast Kaiza fattar inte riktigt att det är hon som låter så ibland ser hon sådär konfunderad ut.

Det slog mig också att ingen av dem har det där ledsna stövarutseendet. Jag vet inte vad sånt där beror på, men båda ser så glada och pigga ut. Så vi kanske har två glada skitar hemma. =)



Nej, hon kissar inte.... det där är hennes stil när hon är helt inne i andra saker och när hon sett elelr hört något intressant. Oftast är det nuförtiden en fjäril eller nåt annat flygande som fångar hennes intresse. Så står hon sådär i några sekunder och sen flyger hon rätt upp i luften för att gå till attack på fjärilen. Grymt roligt att stå och titta på.