Mamma och jag tog en timmes promenad på förmiddagen med Bill och Bus. Och under hela promenixen så käkade inte Kaiza nåt hästskit. Jag är fortfarande i chock. Däremot luktade hon en hel del och som alltid får jag nåt skit i vägen för att få ett bra kort:

När vi kom vid målade stenarna typ så såg vi nåt litet grått som sprang över vägen. Visste inte vad det var för djur men när vi kom till stället så fick vi besked med råge. Var en harpalt utan tvekan. Och så här lät det i skogen: (ursäkta filmandet, ursäkta flåset och ursäkta koppelföringen på lillskit)






Kaiza fattade inte vad Dreva höll på med utan trodde det var en ny lek. Så för att Dreva skulle slippa ha en leksugen lillskit hängandes på sig så kopplade jag Kaiza. Egentligen borde man kanske låtit Kaiza gått först men man lär sig av misstagen. Iaf. Hon trodde hon var en rodeohäst och flängde i kopplet medan man försökte ha full koll på en urstark Dreva i koppel. Såg ingen hare och promenaden fortsatte efter nån minut väldigt lugnt.


Det är jobbigt att få harslag =) Eller är det värmeslag? Drevas tunga var iaf längst på norra jordklotet.

När vi sen kom på sandvägen mot Julanhällarna så möter vi en familj med två lösa hundar. Jag kopplade åter Kaiza och sen blev hon skrajsen när de andra hundrna kom emot henne i full fart. Dreva reste ragg och familjen hojtade och sprang efter sina hundar.  Bad så hemskt mycket om ursäkt att de inte hade lyssnat och kommit på inkallning, och sen fortsatte vi hem. Släppte Kaiza igen efter en liten bit och sen fick hon springa lös till snedstigen. Där kopplades hon och vi gick hemåt väldigt fint. Jag hade korn på en kanonbild därute i skogen. Det här blev slutresultatet (som alltid rör sig mitt motiv precis när jag ska trycka av)


Vid målade stenarna (innan har-rabaldret) så blev det iaf ett skapligt kort. Tyvärr är det solsken och skuggor och perspektivet är inte det bästa. MEN. Båda sitter. Bredvid varandra. Och båda tittar in i kameran. Jag borde få fotopris för den bedriften. Slår mig alltid att det ser ut som om Kaiza skrattar.

Så glad midsommar alla!

Igår vägde Kaiza 12,7 kg. Det firade vi genom att gå en promenix med henne och Dreva... Sittmomentet med koppel börjar gå riktigt bra. Igår hade hon Drevas jaktkoppel på sig, lite lättare att sätta på.

På en av sandvägarna hittade Kaiza ett märgben... men sen när vi började koncentrera oss på annat så glömde hon nog bort det=) Fast en bra stund hade hon det med sig. Åsså sprang hon i förväg och då såg det ut så här:



Sprang ut i högt gräs och gömde sig för att få knapra på benet. Jag ser bara svärmar med fästingar framför mig...

För övrigt så kom jag och Dreva på att det kommer bli matfattigt om Kaiza ska sköta köttbiten. Hon jagar flugor så Drevus och jag suckade för vi tycker att det kommer ta evigheter innan man blir mätt. =) Drevus is the shit iaf hon!


Kaiza 19 juni 2008

Tja, kameran var inte som den skulle så bilderna blev bara konstiga. Mamma och jag var iaf ut i söndags med hundarna. Kaiza var extra söt nu när man börjat fått henne att lyssna skapligt. Så nu kör vi med sitt-leken (något som Dreva redan är en mästare på). Sitt-leken innebär att man får godis när man sitter. Svårare än så är det inte. Men hoppjerkan har lite svårt för det där att vara still. Dreva däremot är fokuserad på godiset och rör sig inte alls. Jag vidareutvecklade det där med att säga sitt och då koppla Kaiza. Sen gick vi i koppel en sväng för att till slut säga sitt igen och då bli lössläppt.

Hon växer grymt. Men det växer även fram en mognare hund. En hund som formar sig till just den perfekta familjehunden vi vill ha. Pigg, alert, överaktiv, rolig.... perfekt. Inte för att jag nånsin känt tvärtom, men det är liksom lite roligare nu när man ser att hon blivit en Nordénare, vet vilka hon hör hemma hos och när hon nu utvecklat sin hundpersonlighet. Och att se Kaiza och Dreva tillsammans, så otroligt fina ihop och verkar trivas i varandras sällskap. Numera ligger de på samma sätt och det är bara ibland som man hör Dreva ryta ifrån.

Kaiza har även börjat voffa. En favorit att skälla på är räven som inte är ett dugg rädd och som går på tomten. Fast Kaiza fattar inte riktigt att det är hon som låter så ibland ser hon sådär konfunderad ut.

Det slog mig också att ingen av dem har det där ledsna stövarutseendet. Jag vet inte vad sånt där beror på, men båda ser så glada och pigga ut. Så vi kanske har två glada skitar hemma. =)



Nej, hon kissar inte.... det där är hennes stil när hon är helt inne i andra saker och när hon sett elelr hört något intressant. Oftast är det nuförtiden en fjäril eller nåt annat flygande som fångar hennes intresse. Så står hon sådär i några sekunder och sen flyger hon rätt upp i luften för att gå till attack på fjärilen. Grymt roligt att stå och titta på.

Mamma och jag gick ut med hundarna en timme på lördagen. Mest händelserikt var när Kaiza hittade en död näbbmus på vägen. Både hon och Dreva var väldigt intresserade av den men mamma och jag tjoade och tjimmade och lockade med godis. Haha. När vi kom hem fick Dreva gå in och duscha. Hon gick in självmant så det var nog ett tecken på att hon tyckte det var skönt.

Lite bilder.


Fina öronen på vift=)


Kaiza kan sitta och gör det framför stenmusen (död men ej äcklig som död näbbmus)


Och det är sååå varmt.

Idag när pappa och jag var inne och satt på kaffe hörde vi "durun durun durun". Typ. Så kom lillskit ini köket. Pappa nöter med att få henne att sitta och det går faktiskt bättre och bättre (men hon är fortfarande en studsboll). Sen kom mamma in. Idag, 16 veckor och 1 dag, så är Kaiza 43,5 cm hög och väger 11,8 kg. För skojs skull kollade jag mot Annja och Dessie. Annja var 2 cm högre och 1 kilo tyngre, Dessie var 1 cm lägre och 1 kg lättare. Fast om man sen kollar hur de blev så var ju Annja "för låg" och Dessie "för hög".

Johansson och Katta hade släktkalas. Vovvarna fick också en varsin bulle. Och "lustigt" nog så lyssnar lillskiten på KaizaBajsa. Störtskön. Fast iochförsig lyssnar hon på typ vad som helst man säger åt henne. Svansen (den lååånga) viftar glatt.

Drevus har hittat ett fint ställe att vara ifred på. Hon har alltid hoppat upp på lådan, men nu har hon tagit steget längre och ligger pä lådan. När Kaiza hoppar och är nära att kunna bita i Drevas tassar så drar hon bara in dem längre mot kroppen. Dreva är finurlig hon=)

haha. Ja, så är det. Följde med pappa upp på funktionärsskjutning och fick testa med Tommy J´s automat. 2 serier. Resultat? 4-0, 4-0. 3-0, 3-T. Hihihi. Jag träffade ju iaf=)

Inget konstigt med axeln, värre med att pipan flög upp i luften. Men för fasen. Det här testar jag igen=)