I detta nu sitter jag genomsvettig efter att ha varit ute en timme. Okej. Till nästa gång: ha med dig en till person när det är långpromenad med två hundar. När den ena heter Dreva och är kopplad och den andra heter Kaiza och springer lös är det ett gympapass att få allting att flyta. Lillskit passar på att ge Dreva tjuvnyp eftersom Drevus inte kan precis göra nåt kopplad. Eller. Jo. Hon försöker springa som hon annars gör. Resultatet blir att hundföraren är svettig innan den ens kommit ut från hagen. Sen ska lillskit komma i full fart, antingen framifrån eller bakifrån, och risken är stor att hon antingen trasslar in sig eller Dreva eller båda två i kopplet. Till och med hundföraren.

Att komma ihåg två blir att inte ha varm jacka trots att termometern visar 9 grader.

Att komma ihåg tre blir att ha strumpor i skorna. Jag har nu feta skavsår och blåsor på bägge fossingarna.

Idag ville jag vara bläckfisk. I ena jackfickan hade jag kameran som jag försökte använda med den, ibland, fria handen. Det gick sådär. I den andra jackfickan hade jag Lillskits koppel (utifallatt) samt hundgodis. Hundgodisfickan har båda hundarna stenkoll på och den lilla har än inte riktigt fattat den förfinade konsten att tigga sittandes. Nej då. Hon hoppar som en studsboll och försöker ta egna godisar. När man är själv funkar det ju bra att markera, men med Dreva kopplad blir det genast svårare eftersom jag ofta då rycker till i henne också. I bröstfickan hade jag trumpeten. Ni förstår att det var en del att hålla koll på.

Idag gick vi iallafall rakbacken, Västerbäck till tredje vänster, före Julanhällarna höger, kom fram vid genväg till Skjutbanev, vänster, vänster vid kraftledningen, sandvägen, ner vid Anita och hem. Det tog ganska exakt en timme. Kaiza lyssnade skapligt bra ända till hagen blir stor. Där stack hon. Till två herrar som var hemma och var intresserade av den lilla damen.

Som hon flänger i gröngräs, blåbärsris och stenrösen så måste det krylla av fästingar på henne. Nu har hon fått dille på insekter. Jag bävar för den dag hon får tag i en arg humla. Idag jagade hon nån fjäril. Hoppar som en känguru i tron om att hoppa på saken som flyger. Sen stod hon med framtassarna uppepå ett träd och såg allmänt förvirrad ut.

Jag noterar också att hon är morsk som bara den och att hon numera inte bara kutar på vägarna utan ringar ett område (väldigt litet förstås) där man går. Måste väl ändå vara ett tecken på hur stövarna arbetar.

 
En vanlig syn i kameran. Precis när jag ska trycka av så rör hon sig så slutresultatet blir en halv hund.
En fin halv hund.  Ser ni vilka ljusa ben hon fått=) Valpfärgen går ur mer och mer.
Och checka in lårmusklerna...


En annan vanlig syn i skogen. Kaiza har fått syn på nåt och är sekunder från ett känguruhopp.
Nyfiken i en strut.


I väntans tider. Ibland känns det som om hon tycker att det går alldeles för sakta där bak.


Och hon luktar. Överallt. På allt. Fascinerande verktyg!


Och en liten film från andfådd och snorig Liza. Vilken superhandling.