... eller så är det just det jag gör?

Först upp i morse och skulle ut med Kaiza i skogen. Var inga harspår så vi sket i att släppa henne efter rådjursfadäserna. Hem. Sen kom snilleblixten att jag skulle åka skidor efter Kaiza (precis som grannarna gör efter Krutov). Jodå. Hittade en sele och sen ett rep runt magen. Trasslade med skidor men tog sen pjäxorna sen stenåldern. På med selen och se skulle vi fara iväg på ovallat. Hej och hå. Hundskrutten gick bara och nosade.

Sen kom vi iallafall upp på snedvägen. Där är det en uppförsbacke. Jag svettades som en gnu när jag kom upp eftersom jag inte hade precis draghjälp utan hade full sjå att hålla linan sträckt. Sen trasslade Kaiza in sig i en buske och fattade inte att hon var tvungen att backa. Var bara att trampa upp med skidorna på och sen försöka trassla ut hund och lina. Där fattade jag beslutet att vända och åka hem. Vi pratar att jag åkt max 300 meter.

Möter Dreva och mamma. Mamma fick trassla ut Dreva, stavar, Kaiza och skidor från linan. Vid snedvägen är det alltså en backe. Den gick utför på hemvägen. Är lixom en liten sväng och jag har inte bra minnen av den sen barndomen heller eftersom jag vurpat ett flertal gånger på exakt samma ställe.
Jag skyller alltså på att det var psykologiskt för TJOFF så låg jag i snön och asgarvade, mamma höll nog på att kissa på sig av skratt och Kaiza tyckte det var jättekul att lillmatte låg i snön. Har ni sett en valross åka skidor? Jag kände mig som en sådan och sket i att försöka ta mig upp och spände av mig laggen istället.

Hela vägen hem (150 meter) så garvade vi. När vi kom hem mötte vi pappa som höll på att skratta ihjäl sig han också när han såg oss. I händerna hade han tre kajor. Hade tydligen kommit in genom en ventil i deras sovrum men nu ligger de i frysen och blir rävmat under året.

Under pjäxan hade jag is. Trodde jag. Men hur jag än sparkade så kändes det fortfarande konstigt under fossingen. Jahapp. Inte konstigt. Själva skon hade lossnat från sulan i fram och i det låg klumpar av is. Nu ligger pjäxorna i soptunnan så det är slut med skidåkningen... Jag vet inte vad nästa projekt blir - men Kaiza och jag ska inte bli några nya Gunde Svanar eller Mühleggar.... Vi väntar till barmark och ska cykla istället.


Men heey - jag fullföljde ändå min idé :P   =)

Ut i morse. Släppte vovve vid fredagsnattens spår vid Röjdersvägen. Försvann. Efter typ 30 minuter började hon vovva. Hon är fanimig fenomenal. Efter ytterligare 45 minuter skrek hon. Vi gick på vägen med bössan i högsta hugg, skarpladdat. Nähäpp, ingen hare ute på vägen. Efter drygt tre timmar kom Dreva ut på vägen. När hon fick syn på oss blev hon sååå lycklig=)

Sen hem, hunden fick mackor och korv. Sen försökte vi vila och Kaiza skulle vara ute men yrvädret kom in och vid kvart i fyra åkte de ut i hundgården.

Dreva och lillmatte är ett bra team =)

//Nu kall och fryssen

Jag vet att jag är pensionär. Men I like it. Tog in vovvarna idag och mamma fick duscha dem för de luktade pyton. Kaiza sprang in utan problem, under tiden försökte Dreva vara full i fan. Hon la sig i soffan och verkligen låtsades sova. Direkt när hon la ner huvudet. Jo säkert bruden... sen när det var hennes tur så försökte hon som alltid slippa så det var bara att koppla henne och köra bestämda metoden.

Efter schamponering la sig Dreva i soffan medan Kaiza hade ner en brödrost. Till slut la hon sig också men hamnade på rygg och hade arslet på soffryggen, vet inte hur jag ska förklara. Låg iaf och var världens sötaste. Sen trängde hon ihop sig med Dreva och la huvudet i mitt knä. Och sen sov de båda. Under en filt. Från kvart över åtta till halv elva har jag suttit i samma ställning.

När Lets dance var slut så vaknade lillskrutt och jag lär säga att det var som en bastu under filten. Jag förstår att de ligger ihop om nätterna för satan vad heta båda dogsen var.

Jag var luden efter kvällen, filtarna var ludna och kuddarna likaså. Kaizas päls är på väg att ramla av=)

Så oavsett vad folk säger - detta är kvalitetstid. Luden sådan.

Kaiza var ute i skogen idag med mig och pappa. Hon gör stora framsteg när det gäller uppförande i skogen, men tyvärr har det inte blivit nån hare än för henne. Idag skällde hon 15 min på älg. Hmm..

Iaf. Så när hon varit borta i typ 2 och en halv timme så trumpetade jag och ropade. Och sen pejlade vi henne och kan ju veta vad hon gör. Och hon kom närmare och närmare och sen kom hon som ett expresståg på vägen och var såååå lycklig =) Korv och smörgås till henne för att hon var så duktig. Skulle ha gett hööög poäng på jaktprov, men som pappa sa "Det andra skulle det inte bli mycket alls på..." Man ska se det positiva i det hela och bara kolla en del tycker jag=)

Om 2 veckor fyller hon ett år. Då jädrar ska det bli första skjutna haren för henne och sen är det Frolictårta=)