Imorse var tanken att jag skulle vara hemma och jobba men termometern visade på minusgradeer så jag tog Kaiza med i bilen och åkte upp till Lösgommen. Där gick vi in på stigen, fram till saltstenen och sen in i Trollskogen. Gick längs diket och sen ut mot hyggeskanten och tillbaka. När vi kommer till saltstenen igen så sticker lillskit. Jag stannade och väntade, hon har ju förmågan att bara vara borta nån minut. Jahapp. Inte nu. Vov vov vov hördes lite då och då. Efter 45 minuter (så länge har hon aldrig varit borta) så började det knaka i Trollskogen bakom ryggen på mig. Efter 1 timme var knaket olustigt nära. Då började jag prata för mig själv högt. BRAK sa det då och sen blev det tyst igen. Efter 1 timme och 20 minuter gick jag till bilen, det började bli trist att glo på en saltsten.

Efter 2 timmar gick jag mot Bosses torn och satt i solen. Efter 2 och en halv timme fyllde jag på glykol i bilen. Efter drygt 3 timmar märkte jag på pejlen att Kaiza var närmare. Då tutade jag i trumpeten, visslade och ropade. Och då. Då kom hon=) I full kareta längs flygrakan - lite skeptisk först på vem det var men sen när jag ropade ännu mer så flög hon fram. 3 timmar och en kvart var lillsnutt borta och jagade nåt. Frågan är vem som blev mest glad för att träffas igen=) Hon var oerhört närgången och jag var inte sämre=)  På vägen hem låg hon i bilen och sen duschade vi. Lizas lilla snuttegull.