Japp. Så är det. Ni som känner mig vet vilken inställning jag har till den svenska sjukvården och då i synnerhet vår lokala mottagning... När jag blev sjuk i september vägrade jag gå på nån undersökning eller provtagning utan låg hemma i 10 dagar istället för att sen orka gå och jobba. Den gången vann jag över landstinget. Eller vad man nu kan säga...

Den här gången är det värre. Efter 7 dagar med en hals som leker sågklinga kvällar, nätter och morgon ger jag upp. Jag erkänner mig besegrad, förnedrad och kryper till korset. Ringde till vårdcentralen. Jodå, idag kl 13.30 ska Flizan ner och ta prover för att sen träffa en läkare. Och nu kommer det roliga. Eller... kanske det oroliga. Jag har letat i min blogg efter mitt förra sammanträffande med denna läkare men jag har inte skrivit det. Kanske ville jag inte hänga ut den stackarn. (?)

Iaf. Lång story kort : Jag skulle ju förra hösten få komma in med mina jävla utslag. Skulle få en tid hos en läkare. Sagt och gjort. Läkaren ringde upp och samtalet gick typ såhär:

Läkare: Då säger vi halv ett på onsdag.
Liza: Taget, 12,30 på onsdag. (Jag brukar alltid säga digitala siffrorna utifall... )
Lä: Nej nej, halv ett!
Li: Jaa, tolv och trettio.
Lä: Nej nej, elva och trettio.
Li: Men det är ju halv tolv. Vi sa ju halv ett.
Lä: ja ja, halv ett.
Li: Men det är tolv och trettio.
Lä: Nej nej, elva och trettio, halv ett.

Behöver jag lägga in  att läkaren inte kan det svenska språket så bra? Och jag har verkligen hög tröskel för mina fördomar, men det där var bara too much.  

Li: Okej, då ses vi på onsdag halv ett. Tack tack.

Efter jag lagt på luren ringde jag rådgivningen och sa att jag inte fick ledigt för min chef och ville ha en annan tid . Hos en annan läkare. Och det fick jag, fast jag fick vänta två veckor. (Nu ska här läggas till att den andra läkaren, svensk kvinna, gjorde mig om möjligt ännu mer skeptisk till vården. Men det är en annan historia. )

I september käkade vi kräftor med grannarna och Katta berättade om sin läkarupplevelse. Hos? Just det, han med klockslaget! Det hade gått så långt att hon letade efter Dolda Kameran inne i rummet för hon trodde inte att det var sant. Hon hade ont i ryggen, läkaren frågade om hon motionerade. Katta svarar att hon går med stavar. Läkaren skrattade och frågade varför. Katta sa att det var bra. Läkaren skrattade och sa att det var till för gamla människor som inte kunde hålla balansen. sen fick hon i övning att massera tinningarna och humma fram ljud.

Och det är till honom jag nu ska med min hals. Peppar peppar. Säg att det funkar!

Nej, nu lite frulle. Sågen har mattats av och jag går nu in på rätt behagliga timmar...