I torsdags var familjen på trav. Pappas farsdagspresent skulle ju starta. Okej. Så långt allt normalt. Jag hade en hundring med mig som jag tänkt sätta på kusen, men sen slog snålvargen till och jag hade lappen kvar i fickan.

Kusen vann. Hurra hurra. Och eftersom ägare får stå vid vinnarcirkeln så stod givetvis en hel hop med folk där. Jag bland annat. Som inte ens har en andel. Så kommer marknadschefen med en mivk och säger att han ska fråga någon av alla lyckliga ägare. Han går fram. Till mig.

- Hur känns det?
- (Snabbt tänker jag fram nåt) Det känns RUGGIGT skönt!
- Fnissfniss, vad tänkte du de sista 200?
- (Vad är det? Vad ska man svara? Öhh.. snabbt tänka igen). Nä, då visste jag att det var klart.
- Haha, tack så mycket.

Strax efter kommer kusken. Tittar på mig och kramar om mig och säger grattis. Vad ska man svara på det? Jag säger grattis tillbaka. Hahaha.

Efter segerintervju med kusk så ska ägarna ut på banan och fotas med kusen. Jag går inte ut. Men då kommer marknadschefen och manar på mig att gå dit. Så jodå, nu är linslusen med på bild. Hahaha.