Lång story kort. Vi har en kille, kanske 8-9-års-åldern som kommer in säkert 10 gånger om dagen, minst, på jobbet. Han cyklar och är alltid klädd i halvsunkig t-shirt och ett par avklippta mysbyxor. Flera gånger har vi pratat om denna krabat, eftersom det blir lite drygt att ha honom där. Och vi har alltid hamnat hos föräldrarna till slut.

Idag stängde jag och Johanna. Vi gick ut och hon gluttade på min bil. Så hör vi: "Hallå!" och vem kommer på cykel om inte denna lilla kille. Vi frågade vad han gjorde ute så sent, nästan halv tolv och svaret var att han skulle vänta på en kompis och sen cykla ner på stan för att stajla. Dumma som vi är frågade vi varför han skulle stajla. Svaret var att det var ju nu som buset var ute. Jag försökte få till det att alla snygga brudar var ute men det örat lyssnade han inte på. Sen ville han visa för oss att han kunde cykla nån meter på bakhjulet.

Jag körde Johanna till korsningen. Det är 150 meter. Bara för att vi skulle komma därifrån. Och vi tycker synd om honom.

Återigen hamnar jag på "Vad är det för föräldrar?" Funderar på att anmäla det nånstans men hur? Vet ju inte ens vad han heter mer än i förnamn, vet inget alls mer. Johanna berättade att han tiggt rå potatis av henne när hon jobbat förr en dag. Asså, hon skulle slänga nån skruttpotatis och då var han där och frågade om han inte kunde få dem istället. Och när han handlar är det alltid typ godis som han möljer i sig. Får han ingen mat? Eller vad är det för konstigt?

Usch. Må hända att han är lite smådryg. Men ett barn ska inte vara ute så sent och cykla. Det är bara inte rätt.