Oh yes. Min lilla sjukdom har nu äntrat steg 2. Och med det innebär det att jag numera är lös i båda ändar. Så efter att ha varit rätt pigg och varit ner till mamma och pappa för att käka så befinner jag mig återigen på övervåningen - 2 kg lättare. Så känsliga läsare varnas...

Men man hinner iaf tänka en del när man börjar må illa. Riktigt illa. När man känner att det alldeles strax är dags. Och när mår jag illa? Jo, när byxorna är nere och magen är i uppror. Eftersom jag inte hade nån hink nära till hands så var jag ändå så pass smart att jag torkade mig i bak, tog av mig glasögonen och satte mig ner på knäna på en handduk (just in case trycket i fram gör att trycket bak fortsätter). Jag brukar aldrig bry mig riktigt när jag kräks. Inte så att jag tycker att det är kul, men jag blir heller inte sådär jätteäcklad av det. Så idag konstaterade jag att både rårivna morötter, mosad potatis och lax kom upp. Men sen var det nåt konstigt. Det var en fräsch doft (hur nu spyor kan vara fräscha). Så mitt i kaskaderna så kom jag på svaret - avocado.

Efter avklarad kräkning var det bara att vända på Liza och fortsätta kaskaderna ur baken. Meningsfull middag...

Nu? Soffan? Fast jag känner mig relativt pigg iaf. Mamma och pappa fick besök av Stefan och Eva, kanske man ska gå ner och vara social men känns ändå som om att jag hellre ligger uppe hos mig och har nära till toalett.

Fast jag ser ruggigt intelligent ut med glasisarna... och jag har löst mycket korsord och nu har jag dejt med farbror ev på fredag för att lösa tillsammans=)