Du tyckte aldrig om att stå i rampljuset utan smet hellre undan och lät andra få uppmärksamheten. Du var akvariumets hemlighet, som SÄPO fast mycket fränare. För drygt sju år sen kom du in i mitt liv. Du var den dyraste investeringen jag hade gjort och redan första dagen fick du mig i tårar. Meningen var att du skulle äta snäckor men du var mer mån om en bostad och invaderade tornet. Problemet var bara att du inte ville komma ut så under ackompanjemang av mina tårar fick min mamma såga av toppen och sen trycka ut dig. Jag var rädd att du blivit sågad i nosen.

Tornet blev din boning, men sen flyttade du till en större lägenhet, närmare bestämt porslinsfisken. Där levde du till dina döddagar och fick även en sambo i form av miniFilip.

Det ryktades om att du egentligen var en tjej, och jag gav dig då namnet Filippa. Kanske var du fiskarnas Babsan, kanske var du deras Christer Lindarw.

Eftersom du inte ville vara ute bleknade dina kulörta färger, men tidvis var du så vacker.

Du var akvariets kung och det pratas fortfarande om dig eftersom det nu inte finns någon självklar ledare.

Att hitta dig guppande på  ytan, uppsvullen och med svaga ränder kändes som en spark i magen. Jag hoppas att du inte led och att du är nöjd med livet hos mig.

Plaska lugnt i fiskhimlen och ät så mycket räklarver du vill. Du lever vidare i mitt hjärta.

RIP Filip.