I tisdags stiftade jag mig en ny bekantskap. Oavsett åsikter om att inte hänga ut företag gör jag det återigen. Den här gången står Försäkringskassan på tur.

Jag har fått en blankett som jag inte fattar hur man ska fylla i och efter mina dåliga erfarenheter av kundtjänster via telefon bestämde jag mig för att besöka FK i egen hög person.

Klockan 10.30 stövlar jag in på kontoret. Får nummer 16 och just då expedieras nr 9. Två handläggare. Iaf. När den ena kunden är klar så går handläggaren ifrån sin plats. Fler anställda kommer och går och stannar och småpratar med varandra och kopierar. 10.45 har inget nytt nummer plippats fram. Men då kommer en ung tjej och hennes kille och nyfödda barn. De får nummer 17.
Tjej: MEN TITTA!! HÄR LIGGER NUMMER 10!
Kille: Ok.
PLIPP - nummer 10 plippas fram på väntelistan.
Tjej: VI TAR DEN!
Kille: Sssch, nej.
Tjej: MEN KOM NU DÅ SIMON! (Går till kassan. Pojkvän Simon dröjer sig kvar, ser skyldigt på alla väluppfostrade och smyger sig bort.)

Ingen av oss väntande säger något, för sånt gör man inte i Sverige. Nej. I Sverige köar man snällt och ställer inte till scener. Innerst inne kände jag att jag avundades det som tjejen precis gjort - hon gjorde det som säkert alla vi andra också tänkte. Poängterar att hon också var svensk, så att det inte låter som om jag pekar ut en annan folkgrupp.

När klockan är 11 öppnas den andra kassan igen. 11.10 är det min tur. Det tog 40 min att få hjälp,. Jag hade 7 nummer före mig och en hade försvunnit. Under min väntetid kan man sitta och lyssna på vad de andra vill ha hjälp med. Det tycker jag är riktigt förträffligt. Borde ju rimligtvis vara säkert att prata men tydligen inte.

När det är min tur så kommer jag fram till kassatanten. Precis när jag slår ner arslet säger hon: Vänta. Efter det vänder hon sig till kassatant 1 och hennes kund. Sen diskuterar kassatant 1 och 2 kund 1´s ärende. Ett tag kände jag att jag skulle börja vifta med armarna som om det var massor av mygg därinne, men det gjorde jag inte. För i Sverige ställer man inte till besvär och man sitter istället tyst och väntar på sin tur.

När jag sen får uppmärksamheten inleder jag manöver "jag är dum i huvudet kan du hjälpa mig". Den brukar funka. Men inte på FK. Hon lade av världens suck när jag sa att jag inte förstod deras blanketter. Efter att hon pekat en del så kom vi till rutan: Sjukdom och hur den påverkar arbetet. Jag frågade vad jag skulle skriva för sjukdom. Enligt mig är inte stress en sjukdom utan mer ett tillstånd. Men jag skrev stress. Och sen hur det påverkar mitt arbete? Asså, man KAN jobba, men man mår inte bra. Jag flummade ihop ngt så oerhört dåligt, men skit samma.

På sidan två står typ: "Får du behålla mer än 10 % av din lön från arbetsgivaren?". Jag hade kryssat ja, men icke sa Nicke. Jag sa då: "men jag är sjukskriven 25% och får 75% av lönen och 75% är mer än 10%". Och då kommer det: att det är beräknat på sjuklönen. Hur ska man veta det när formuleringen är så korkad? När jag sen skulle skriva min årslön och sa att det varierar beroende på om och när jag fått min lönehöjning så kom en ny suck. Den tredje sucken kom när jag inte visste hur många dagar jag beräknas arbeta per år. Förlåt, jag är en idiot.

Angående friskanmälan så får man inte skriva det nu utan måste vänta och bekräfta när detta sker. Måste bara komma ihåg det, kände jag då för mig själv...

När det sen var ifyllt tackade jag för hjälpen och gick därifrån. Lovad att detta var rätt och att jag inte skulle få något nytt papper. Jotack. Jag väntar och ser.