I morse satte jag mig i bilen och bara kände den där känslan av att inte vilja åka. När jag hade kommit fram till jobbet satt jag kvar i bilen ett tag och funderade på att inte kliva ur. Efter ett tag kände jag mig lite galen, så jag var tvungen att kliva ur. Och nu... nu sitter jag här i datasalen och bara känner att "Nej, nu får det vara nog". Vill inte. Vill inte. Vill inte alls.

Jullov NU. Och sen, sen ångrar jag mig nästan att jag skrivit på mer. Varför ska man hela tiden försöka och inte få ett skit tillbaka? Varför ska man vända ut och in på sig själv för att bara få otacksamhet kastad i ansiktet?

Läste igår på aftonbladet.se att det var en diskussion om skolan. Jag blir bara så ledsen när jag läser alla påhopp mot lärarkåren. Om ni tror att det är så enkelt, så åk till en skola och ta någon lektion. Det här handlar inte om lärarna, det här handlar om eleverna.

BLÄ!

Var hos Elin med Bodd igår och kollade på Bonde söker fru. Jag skäms lika mycket varje gång, men vi skrattade gott. Fler såna kvällar. Såna kvällar som man känner att de inte ska ta slut. Såna kvällar som man gärna kliver ur bilen för.