Med 8 skoldagar kvar och 10 ordinarie veckodagar kvar. Fick en glad överraskning att jag slutade på torsdagskvällen istället för fredag förmiddag. Bra. Då får jag en extra natt i Västanåsängen. Apropå säng. Det blev soffan i natt igen. Konstigt egentligen hur det är det där, jag har siktet inställt på sängen men det blir ändå att jag stannar i soffan. Tänker "Jag ska bara se det här programmet", följt av "Jag ska bara blunda under reklampausen", följt av "Jag kan blunda och ändå höra vad de säger", följt av "zzZZZzz". och sen vaknar jag av en mobiltelefon som spelar "Tuffa tider". Ställer fram 20 minuter (lite väl magstarkt att kliva upp 5.20), vaknar av "Tuffa tider", ställer fram 20 minuter (fortfarande jobbigt att kliva upp 5.40). Vaknar av "Tuffa tider" och Nyhetsmorgons signaturmelodi.

Nyhetsmorgon... slår aldrig fel. TV´n står ju på hela natten. Förr hade jag den smarta vanan att ställa den på automatisk avstängning, men eftersom jag nu "bara ska blunda i reklampausen" så blir det att den står på. Hela natten. På lägsta volym.

Det där med volymen finns en historia bakom. Ett tag tyckte jag att det var så otäckt att somna i mörker i lägenheten och att det skulle vara tyst. Tror att det var i samband med någon bok jag läste som det blev ännu värre än vad det är från början. Så jag hade TV´n på, eftersom den både gav ljus och ljud. Och på den vägen är det. Förr har jag varit beroende av att ha radion på när jag ska sova. På Västanå står klockradion på 24/7 eftersom jag tycker att det är skönt att ha musik i öronen. Men det här med TV´n, det är inte lika skönt.

Det värsta jag vet under natten är när det är skottscener och jag vaknar av hemska skrik och ammunitionssmatter. Det är då jag måste byta kanal och se något kul innan jag kan somna igen. Ibland funderar jag också på hur mycket det hörs till grannarna. Kanske inte är så populärt att det är TV på hela natten. Och brandrisken...

Nä.. så här kan man inte tänka. Börjar känna att jag låter som en människa med tvångssyndrom. Och det. Det kanske jag är. Men vem är inte det i denna värld?

Och nu? Nu är det datasal. Med ungar. Som ger mig ljud och ljus (i form av lysande mobiltelefoner).