Visst, det är helg, men jag kan ändå inte slappna av känns det som. Helt sjukt. Ska åka och jobba imorgon, måste göra det. Samtidigt blir jag så arg på mig själv att jag gör sånt på söndagar, men men... nöden har ingen lag.

Dessutom.... hur kan jag tacka nej på ett bra sätt? Ursäkten var dålig, jag vet, men det är premiär för temaspinningen och jag har bokat pass. Frågan om någon annan dag - alltså, jag var ärlig. Jag sa att jag inte ville. Jag är ledsen om det tas på fel sätt, men det är så det är. Helt galet att man ska ha taskigt samvete för att ha varit ärlig om något som rör mig och hur jag skulle må bäst. Har redan planer för hur jag ska klara mig från de andra oxå, får bara se hur det blir.

Sverige spelar både hockey och fotboll, jag orkar fasen inte bry mig nu. Matvägen har varit hur dålig som helst, sitter nu med riskakor och räkor och sik. Dessutom är jag irriterad på att benet i fisken inte släppte på det sätt det ska göra. Vill hem. Pappas fisk släpper alltid på rätt sätt. Bara några dar kvar nu Liza, sen är det hem till tryggheten på Västanå.

Fick erbjudande om pizzakäkning idag, hihi, får mig alltid på bra humör men idag avböjde jag dejten=)

Haft en hel del tankar, orkar fasen inte bry mig. Vet att det blir fel hur jag än gör.

Irri ännu mer. Dissar medvetet. Bara så du vet.

Ska sitta hemma i min lilla lya ikväll, inte göra mer än nödvändigt. Kanske ska man leta efter mat att göra till veckan. Efter det är det dax. Äntligen. Nu har jag fått tummen ur arslet, nu ska det bli andra bullar.

Hörde att innebandyn skulle börja nästa vecka. Ser fram emot samtalet=)

Och nej... det har inte hänt nåt hur mycket ni än gissar. Men jag lär erkänna att jag nästan börjar känna lite.

På återhör. Typ.

RIP L. <3