Eller inte. E fan inte roligt. Deppet blir inte mindre. Avslutade gårdagen med att gråta. Vad har jag lyckats med i mitt liv hittills? Inte ett skit. Ensam, barnlös, osäker, har inte sett världen, vet inte vad som e hemma, missnöjd. Finns inget positivt. Ytan ni ser är bara en illusion, en påklistrad fasad med inslag av sol, inuti är det full storm och ett djupt mörker. Spelar ingen roll egentligen, jag vet att jag nästa år kommer att ha samma tankar. Alla mina planer för livet har skitit sig. Rejält. Inget blir som man tänkt sig. Vad beror det på? En massa OM i min skalle. Kanske mest Om´et för x antal år sen, inte ens det...

Dagen har bestått av kaffe och en munk + lite choklad. Bra jobbat. Inte ens där är livet i balans. Är inte ens hungrig.

Finns en del som jag skulle vilj säga vad jag tycker åt. Jag existerar fastän jag bor längre bort. Förvänta er inget. Jag tänker inte ge er den tid ni vill ha. Vill ni mig nåt vet ni vart jag finns. Men det visar hur mycket ni egentligen bryr er.

Dokusåpaträsket suger mig ner mot sin botten. Jag kämpar inte ens emot utan låtar mig falla ut i det okända och destruktiva.