Fattar inte hur jag lyckas jämt

Ja, det är sant. Jag irrade bort mig i Kga på kvällskvisten. Ringde Bodd som inte kunde prata för hon käkade. Fick leta mig tillbax samma väg jag en gång gått. Fick motion iallafall. Skulle ju ut på en liten uppfriskande promenix. Gick in vid Karlbergskiosken och sen trodde jag att jag gick så jag skulle hamna på den gågatan vid Lagret. Jojo.... HGL stod det på ett hus och sen hamnade jag vid Västerleden och där fanns en skylt med E18 på så jag vågade inte gå ut på den. Odalvägen... Hmm, jag vet än inte vart jag var. Ska kolla. Kan inte varit så himlans borta tycker jag. 50 minuter lite drygt var jag ute, rödmosig rejält om kinderna och kalla öron. Hade MP3pluttar i öronen, bra som tusan märkte jag.

På vägen hem ungefär vid Hjortz så mötte jag en människa med en hund. Jag tog ut ena plutten för att säga hej, men det var inte den jag trodde det var. Hahaha, stackars människan lär ju funderat vad jag var för psykfall.

Nä, idag har jag ingen inspiration. Läst Vingklippt ängel igen. Var därför jag var tvungen att gå ut. Alldeles för mycket minnen kom upp under tiden. Skitskitskitskitskitskit. Tänk om ni bara visste.

Kommentarer:

Skriv gärna en rad eller två!

Jag heter:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Så här tycker jag:

Trackback
hits